Militärkirurgiska anteckningar 1871

46 Bd. in. N:i- 13.

CARL J. IIOSSANDEK.

åf dem. Diafragma var synligt i stor utsträckning. Såret var redan till hälften förminskadt, men ännu ej mindre än sju tum i längsta (tvär-) diametern. I allmänhet hade man på slottet i Versailles bättre lycka med bröstsår än med alla andra större blessyrer, men å andra sidan kan man ej anse alla dessa sårade såsom säkert botade, därföre att de voro läkta. Svåra följder af dessa skador kunna ännu länge efteråt hota lifvet eller göra det ganska surt.

Bulisår voro ytterligt sällsynta, och är detta ej att undra på, hvad sjukhusen angår. På slagfältet äro de helt visst vanligare. Likväl såg jag ett och annat fall, utom det nyss nämnda, där buken och dess organ voro intresserade. En och annan fistula stercorea syntes till, en gång i ett fall, där såret tycktes vara absolut ytligt och verkligen i början varit ansedt därför, men där dock motsatsen snart måste erkännas. I allmänhet förlöpte dessa smärre skador väl, liksom lungsåren — de svårare hunno, som antydt är, aldrig till de stående sjukhusen.

Behandlingen af buksåren erbjöd inga ovanligheter, ej heller den af peritoniten. Dock såg jag Esmarck äfven här begagna is. Jag erkänner att detta högeligen gladde mig, emedan jag sjelf är anhängare af sådant förfaringssätt.

Ett ytterst intressant fall af sårad njure förekom på Simons klinik i Heidelberg. Skottet hade gått tvärs igenom högra armen, sedan in i högra sidan, strukit förbi och framför ryggraden samt utgått i högra sidan. Den högra njuren var rispad och kändes i såret. Länge gingo blodcoagula och inkrusterade slamsor bort med urinen, men läkningen var nu ganska långt framskriden.

En blessyr af lefvern är redan omtalad, jag såg ännu en, nära dylik.

Skottskador å bäckenet och dess organ voro däremot rätt vanliga, det finnes knapt någon del af bäckenbenen, som jag ej någon gång såg skadad, symphysis pubis ej undantagen. BetydHga sekundära abscesser i bäckenet inträffade vid flere sådana brott. Ibland voro dessa brott mycket splittrade, men äfven förekommo på os ileum verkliga hål, utan vidare sprickor, så vidt man kunde bestämma detta. I ett sådant fall var ett cirkelrundt stycke af os ileum U" i diameter utkommet, men kulan låg kvar innanföre. Ingenting hftntydde härvid på Idessyr af tarmen, ej ens tecken till peritonitis hade funnits.