Sida 15
15
besvärlig, deremot saknas ofta frossbrytningarna, hvilka i början föregingo hettan. Hos qvinnokönet uteblifva reglerna.
Svett.
Finnes sådan redan vid sjukdomens början, så är den icke allmän, utan angriper blott enskilda kroppsdelar t. ex. hufvud, bröst, armar, flathanden eller fotsålan; visar den sig deremot, såsom vanligt, först vid sjukdomens slut, så uppkommer den isynnerhet om morgonen; de sjuke så att säga bada i svett vid uppvaknandet. Svettningen försvagar patienterna betydligt och förorsakar en hastig afmagring, dock står denna icke alltid i lika förhållande till febern. Klåda i huden och ett eget friselutsiag uppkommer ofta af svettningen.
Diarrhé
är merendels ett tecken till sjukdomens sednare skifte och felar under detta sällan. Den fortfar då oafbrutet ända till döden och trotsar alla stoppande medel, emedan den beror af knutar (Tuberkler) och sår i tarmarna. Kolikplågor föregå ofta uttömningar. Underhfvet är ömt, isynnerhet då man rör vid trakten af blindtarmen. Öppningarna äro vanligen gulaktiga och grötartade, slemmiga, flockiga, stinkande, blandade med var och blod, asaktiga.
De lungsigtiges sinnesstämning är retlig; de äro lätt böjda till vrede.
Hjertklappning förekommer ofta hos lungsigtiga, och är till en del en följd af bröstkorgens stora magerhet och lungornas förtätning, dels uppkommer den genom högra hjertkamm arens öfverfyllnad med blod.
Källa: Internet Archive ·