Sida 23
23
Deremot se vi att menniskor hos hvilka andedragten och blodcirkulationen är fri, icke anfallas aflungsot. Vilden som lefver i ständig kamp med elementerna hder icke af denna förskräckliga sjukdom. Det samma se vi äfven hos djuren. Det i frihet lefvande diuret har icke lungsot, deremot förekommer denotta hos instängda husdjur. Lejonet och Elefanten aro i vildmarken fria från denna sjukdom, insparrade i bu-
rar undgå de den sällan.
Island, Färöarna, Kirgiserstepperna omkring Orenburg, de högre bergsregionerna skola vara nastan helt och hållit fria frän lungsigtige.
Man har ock iakttagit, att personer som lida af struma (halskörtelsjukdom) icke angripas af lungsot. Esoherich kallar den ett säkert fribref för nämnde sjukdom, och tror, att ett tillförlitligt medel emot den mest mördande af alla sjukdomar vore funnet, om man vore i stånd att med konst frambringa struma.
Orsaken hvarföre struma skulle vara ett skyddsmedel emot lungsot, är väl den, att en temligen betydlig svulst på luftröret åstadkommer en stark tryckning, hvarigenom den sjuke tvingas att alltid inandas” djupt och att fullkomligt utvidga lungorna, om han icke vill duka under för anlall af qväfning. Vi finna alltså äfven häri en bekräftelse derpå, att lungsot kan förebyggas, om lungorna alltid fullständigt utvidgas genom en fullkomlig andedrägt. I det föregående hafva vi deremot redan sett, att de aflägsna och första orsakerna till lungsot nästan uteslutande bestå i hämmad andedrägt genom ofullkomlighet i lungornas utveckling.
Källa: Internet Archive ·