Sida 103
103
ttifar framkomma på en gång, iämpa be meb fytoaranbra, titt befc enbaft en är qtvax. SIrbetarne mårba fxg om fin trife meb ftörfta omforg od) ttnfa fjonom oaflåtlig iroEjet*
Myggan.
1. Vi känna troligen alla af erfarenhet den ofta ganska besvärliga myggan, som i. synnerhet om aftnarne och nätterna på eftersommaren -oroar oss med sina sting. Hon uppehåller sig helst vid vatten och i sumpiga trakter, der hon lägger sina ägg att sedan utkläckas af solen.
2. Har du någon gång sett en liten båt, gjord af mycket små ägg, flyta på ytan af en vattenpöl? Den var mycket liten. Längden skulle knappast räcka tvärs öfver en vanlig skrifpenna. Myggorna bygga dessa båtar. Äggen läggas det ena vid sidan af det andra på sådant sätt, att de bilda en liten båt eller kanske snarare en flotte, som får segla omkring, till dess äggen kläckas.
3. De nykläckta djuren äro naturligtvis mycket små. De sakna vingar och likna mera en mask än en mygga. De uppehålla sig derför en tid i vattnet, der det finnes tillräckligt med föda. Först då de äro fullväxta, få de vingar. När detta sker, måste de byta om skinn. De simma då upp till vattenytan och rycka på sig och vrida sig, till dess det gamla skinnet spricker längs efter ryggen. Då detta skett, draga
Källa: Internet Archive ·
