Sida 107
107
Syrsan oeh myran.
En syrsa, som den vackra tiden förnött med sång i roligt mak, var utan föda, utan tak, när skördemånan var förliden. Den stackarn hotad är, förren hon om något vety af ålderdom och uselhet.
Hon till sin granne går, en myra, egarinna
ut af en stack båd' hög och vid. "Hur lyckligt", säger hon, "i denna svåra tid att sådant öfverSöd uti sitt granskap finna !
Hvart korn, som kan på räkning fås,
jag nästa år betala skall med fyra.
För Guds skull hjelp mig, nådig myra,
att jag af hunger ej förgås!" För Guds skull gör en myra icke stort, och lån af detta slag ej henne just behaga. "Min åicka" , svarar hon, "ditt öde vi beklaga,
men hvad har du i sommar gjort?"
— "Jag sökte mig behagligt skicka, jag sjöng, ni har det hört, min fru!"
— "Du sjöng den tiden du var flicka; nåväl, min gumma, dansa nu!"
Lifvet i hafvet.
1. Det gifves högst få ställen på vår jord, der det ej finnes lif af något slag. Till och med på den
Källa: Internet Archive ·
