Sida 124
124
Af tonstj ernan.
Nu solen ändat har sitt lopp ; mitt barn, lyft dina ögon opp! Se stjernorna, de brinna klara; hvad äro dessa stjernor? Svara!
— Guds ögon, fader!
Åh ja, det är en vacker bild, men aftonstjernan, klar och mild, säg, h varifrån dess klarhet stammar f Hvems är det ljus i henne flammar?
— Guds härlighets sken.
Ja visst, ja visst. Men som du vet, är aftonstjernan en planet. Du mins, hvad en planet betyder; b vem är det aftonstjernan lyder?
— Guds vilja.
Jag menar: hvilken himlamakt sitt välde henne underlagt och tvingar henne utan ända I samma cirkel kring sig vända ?
— Guds allmakt.
Nåja. Men kan du ej förstå,
att det är solens makt ändå,
som drager henne, liksom alla?
Hvad plär man dragningskraften kalla?
— Guds kärlek.
Hon kallas tyngd och attraktion*. Men hvad är det, som gör, att hon ej faller in i solens skifva? Hur vill den kraften du beskrifva?
— Guds vishet.
*DragningBkraft,
Källa: Internet Archive ·
