Sida 133
133
5. Ju längre derför tiden är, som förflyter imellan blixten och dundret, desto aflägsnare är åskan. Och om man räknar, huru många sekunder, som förflyta mellan blixten och knallen, kan man till och med räkna ut åskans afstånd. Men när knallen kommer genast på blixten, då är åskan ganska nära. Om deremot åskan är mycket långt borta, så kunna vi väl se blixten, men dundret hinner icke fram.
6. Åskan kommer alltid från något moln uppe i luften, hvilket blifvit elektriskt. Huru molnen blifvit sådana, det vet man icke. Åskan går mest om sommaren och låter sällan höra sig vår eller höst, nästan aldrig om vintern. När nu ett sådant åskmoln kommer nära intill ett annat moln, så kommer en stor elektrisk gnista fram mellan dem med blixt och dunder. Men om åskmolnet kommer nog nära något föremål på jorden, så går gnistan mellan molnet och detta föremål, och då säga vi, att åskan slår ned.
7. Åskan slår sålunda icke ned för hvarje blixt. Men när hon slår ned, så splittrar hon träd och murar, dödar djur och människor och sveder eller tänder det, som kan brinna. Häraf synes, att det är alldeles ogrundadt, som en del människor tro, att en vigge eller kil faller ned, då åskan slår ned.
8. De föremål, som stå högst ifrån jorden, komma alltid åskmolnen närmast. Derför slår åskan helst ned i träd, torn och höga hus. Men den följer äfven efter luftdrag. Man bör derför i åskväder aldrig ställa sig under träd, ty der är faran större. Icke heller bör man springa, ty då uppkommer luft-
Källa: Internet Archive ·
