Sida 146
146
Sant mot).
1. %tv& goåfar gingo ett bag tjettt från ffolan, bå tt)ib ett gathörn ben älbre plötsligt utropabe; "2tf), ett flag^mål, ett flagåmåt! Sett of§ gå oå) fe på!" — "SJiej", fabe ben anbre, "låt of3 gå t)em! 823i f)a ingenting att göra nteb beraå grät oå) Innna råla nt för någon förär:, etfe". — "2)u ar en Irnla oå) aUt för räbb ftacfare för att gå/' fabe hen anbre oå) fprang åftab.
2. ®en tyngre gicf rala ttnigen tjent oå) fom på eftermibba^ gen tiH ffotan fåfom manligt. S)er ffrattabe be öfriga goåfarne fattigt åt fjonom, etneban fjan ej toefat gå för att fe på ftag3må= let. Stten t)an Ijabe lärt fig, att bet fannft mobet \v\\a§ bäft uti att bära fmätef, när ben är oförtjent, oå) att ntan ide ffall tnara räbb för något annat än ft)nb.
3. Sftågra bågar efteråt tnoro famtna goåfar nte oå) ba^ bahz, bå en af bent gicf för långt ut i ttmttnet oå) l)ött på att brunlna. 2111a be anbra tooro räbba för att gå ut tid fjonom oå) fftynbabe fig upp ur tnattnet få fort be lunbe.
4. £>an ffulle oå fnart fjaftna omfommit, om ej ben go§= fen,, fom icfe ttntle gå oå) fe på f(ag£må(et oå) fom be anbre ffrat= tat åt oä) Sallat frufa, juft i bet fa:?ma lommit tit(ftäbe3. §an laftabe genaft af fig Käberna oå) fprang i ttmttnet. $uft i rätt tib nåbbe fjan ben fjunfanbe för att räbba fjonom, ocij meb ftor anfträngning förbe fyan Ijonom i lanb.
5. Se anbra goåfarne ffämbeå nu för fitt uppföranbe oå) erfänbe, att f)an fyabz mer mob än någon af bem.
Julsången.
När barnen älska Herren och vandra på hans stig, Guds änglar med h varandra i himlen fröjda sig. På ängen och i skogen och i det stilla hem om dagen som om natten de lägra sig kring dem.
Källa: Internet Archive ·
