Sida 153
153
Och låt oss växa, och låt oss bli
en dag våra bygders stöd!
Och lär oss att älska, också vi,
vårt land uti lust och nöd!
Vår moders hydda, vår faders gård,
vår barndoms vagga, vår ungdoms vård,
oss alla tag i din famn,
för Jesu heliga namn !
fttittii ttriilim blifttia?
1. "^ag ttritt btifrtm träbgårb^mäftare", fabe gttip, bå f)an toar fjorton år gammal oå) ffutte lära ett fjanbttoerf. "Set är angenämt att aötib tefttm btanb grönflanbe foäjter odj tväh tuftanbe blommor/' äften efter en tib lom gilip f)em oå) ftagabe öftoer att fjan näftan ftänbigt måfte böja fig mot jorben oå) ixtypa på fttätta. $an fabe, att rtigg oå) Inä före töa l)äraf.
2. Serefter ttnöe ..gilip bliftna jägare, "g gröna ffogen", fabe l)an, "ber är ett f)ärligt lif." Sften fnart fom f)an åter I)em oå) ftagabe. §an lunbe ej förbraga morgonluften, fom än toar fultig oå) bimmig, än fall odj bitanbe.
3. %lu beflöt l)an att biiftoa fiffare. "S)et är luftigt", ttjdte Ijan, uatt gunga i en liten båt på ben llara böljan oå) att, utan att trötta en fot, ur toattnet uppbraga nät, fulla meb fiff". Sftoen fjärtoib lebSnabe t)an boel fnart. "®et är ett flaffigt tianbttoerl", fabe ljatt. "SSattnet ttjefer jag ej om".
4. (Slutligen toitfe f)an bliftoa lod. "Sitt loden", fabe t)an, "måfte tråbgårb^mäftare, jägare oå) fiffare lemna affaftnin* gen af fitt arbete. §onom fetcré albrig goba bitar." Snart lom f)an bod ännu en gång Ijent meb llagomål. "2Iöt mar bra," påftob Ijan nu, "om elben ej funne*. Stten när jag ftår nrib ben låganbe i)ärben, frultar jag, att jag flall fmälta af fjetta."
Källa: Internet Archive ·
