Sida 33
Texten på den här sidan är maskinläst och blev osäker – originalsidan visar hur det står.
33 Då hål-la vi ka-las i sko-gen, och snö-h vit duk jag bre-cler ut, och vakt jag hål-la vill så tro-gen, på mam-mas ord, om lil-la Rut.
Den mör-ka vin-tern är för-gång-en, allt låf-var Gud med ny- väckt mod, må vi ock stäm-ma in i sång-en och sjung-a alla : Gud är god !
Pina förälkar,
L $läx jag lom tt£C toerl=ben, mar jag IU ten od) ftoag. Stö fun=be jag tyvax=ien gå eWer ftä, ^aiar=!en å-ta eWer bric=la n=tan anb=ra<§ Ijjefy. Men ben go=be ©n=ben gaf mig en bnlb fa=ber od) mo=ber, Ijmhia meb lär=le! od) örnset ftmr=bat mig.
2. 3ag fid nä=ring af min mo=ber. §on bar mig pä fi=na ar=mar. §on lär=be mig att fit=ta, ftå, gå, fyring=a od) le=fa. §on fjar od lärt mig att beb=ja. W\n fa=ber bra=ger äfmen f ör=forg om mig. §att ar=be=tar ftg of=ta trött, pä bet att jag ej ffatt fallna f)em eHer !lä=ber od) fö=ba.
Källa: Internet Archive ·
