Sida 86
86
han. Han har ganska skarp syn, hörsel och lukt. Nu griper han ett ållon. Om du är stilla, får du se huru han håller sin måltid. Han sätter sig på bakbenen och lägger svansen utefter ryggen. Ållonet fattar han med framfötterna och för det till munnen liksom med händer. Ållonskalet knäcker han med sina starka framtänder, allt under det han oroligt och vaksamt blickar sig omkring. Af fruktan att på något sätt orena sig putsar han gång på gång sin mun.
4. Ekorren lefver af frön, nötter, knoppar m. in. Stor skada tillfogar han stundom trädplanteringar och fruktträd. Dels derför att han gör skada, dels för hans vackra pels är han föremål för jägarens förföljelser. Käfven och ugglan försmå ej heller den stackars ekorrens kött, och skatan har ett begärligt öga till hans ungar.
5. Ekorren bor i skogarne, der han vanligen inrättar fågelbon åt sig. Han förser sitt bo med tak och med ingång på den sida, som är skyddad mot vinden. En märkvärdig drift har han, som gör, att han sörjer för kommande behof. Under sommaren samlar han ofta ansenliga förråd af nötter, ållon m. m., och till visthusbodar använder han ihåliga träd. På olika ställen inrättar han åt sig dylika magasin. Till sina förvaringsrum hittar han alltid vägen. Men det förråd, som han för en vinter sam-
Källa: Internet Archive ·
