Barometern 1861

112

rare än bekymmerfull, tystnar lian, sjunker ihop, döljer sitt lilla hufvud under vingen, och tillochmed halsen försvinner under fjädrarne. Denna belägenhet af fullkomlig sorglöshet och tillit, som ban hade haft uti ägget, i det lyckliga moderliga fängelset der hans säkerhet var så oantastad, återtager ban hvarje qväll midt ibland faror och utan värn.

Alla varelser, äfven de bäst skyddade, intagas om aftonen af stor sorgsenhet. De holländska målarena hafva, vid framställningen af hjordar, som öfver natten äro lemnade ute på betet, mycket fint uppfattat och återgifvit detta. Hästen närmar sig gerna sin kamrat och lutar mot honom sitt hufvud. Kon kommer, åtföljd af sin kalf, till gärdet och vill återvända till stallet. Ty dessa ha ju ett stall, en boning, ett skydd mot nattens försåt. Fågeln har till tak blott ett blad I

Hvilken lycka också om morgonen, när fasorna fly, när skuggan försvinner, när den minsta buske upplyses och ljusnar! hvilket qvittrande der i boen, hvilka lifliga samtal. Det är liksom en ömsesidig lyckönskan till att man återser hvarandra, att man ännu lefver! Sedan begynner sången. Lärkan höjer sig sjungande från marken och förkunnar jordens fröjder för himlen.

Sådan är fågeln och sådan menniskan. Detta är det allmänna intrycket. Indiernas gamla Veda äro på hvarje rad en hymn till ljuset, lifvets upprätthållare, till solen, som hvar dag då den uppväcker jorden ånyo skapar och bevarar henne. Vi lefva åter upp, vi andas friare, vi vandra genom vår boning, vi återfinna vår familj, vi räkna våra hjordar. Intet har omkommit, allt andas glädje och lif. Tigern har icke öfverraskat oss. Ingen hord af vilda djur har gjort inbrott. Den svarta ormen har icke begagnat sig af vår sömn. Välsignad vare den sol, som åter unnar oss en dag!

Alla djur, säger Indiern, och isynnerhet det visaste, skapelsens brama, elefanten, helsa solen och tacka den för morgonrodnaden; de sjunga i sitt inre en tacksamhetshymn till solen.

Men ett enda uttalar den å de andras vägnar, gifver den ljud, sjunger den. Hvilket? Ett af de svagaste, det som mest fruktar natten och känner den största glädje öfver morgonen, det som lefver af ljus, hvars fina, oändligt känsliga, vidsträckta, genomträngande syn varsnar alla dess skiftningar, och som mycket innerligare beröres af solens förmörkelser och dess nedgång och uppgång.

Fågeln är af bela naturen utsedd att utföra hymnen till morgonen, lofsången till solen. Han är dess prest och augur, dess oskyldiga och gudomliga röst.

Krönika.

Det måste erkännas att helsingforslifvet för närvarande erbjuder så mycket stoff både för tanken och fantasin, både för den allvarligt sträfvande och den efter nöjen jägtande, att man måste vara ganska blaserad för att gäspande utropa: hvad det är tråkigt I Ingen ort finnes väl i bela verlden, der man aldrig finge höra detta utrop. Men att påstå att här icke finnes rörlighet och lif, icke intresse och värma för allt som rörer fosterlandets väl eller ve, det vore i sanning lika orättvist som att, hvad angår den andra sferen, »den lätta genren», säga att man saknar tillfälle att förströ sig, att roa sis, att njuta af lifvet. För dem som druckit ur nöjenas glin-drande pokal t. ex. i Paris kunna visserligen våra nöjen synas torftiga, fattiga, ringa, men de äro det ej om man uppsöker dem med lätt och friskt sinne och utan öfverdrifna pretentioner, och när man besinnar huru liten vår goda hufvudstad ännu är, till folkmängd och kapitaler.

Den första af de sex subskriberade dans-soiréerna å Hotel de Russie var ganska briljant. Mången ung tärna tog der sina första steg på balernas blomsterstråt och detta bidrog i hög grad att animera det hela: när i dansen inlägges ungdomens glada hänförelse, så blir den poesi och lifvar äfven de åskådandes sinne. Det privata sällskapslifvet tyckes nu också börja taga fart och visa att det ej dödt ut under tidens stormar.

Symfonikonserterna lära komma att hvila till hr Lindbergs återkomst från sin konstresa. Emellertid gaf hr v. Schantz i tisdags en soirée, som oaktadt det vackra och nästan alldeles nya programmet var högst fåtaligt besökt. Om det så fortfar, skall det kanske bli en sorglig nödvändighet för honom att åter förminska sin orkester. Ty äfven den mest uppoffrande kärlek till musiken kan väl ej i längden finna sig vid att med all möda ospard dock måsta lida ekonomiska förluster. Men den vackra orkestern är redan allmänt omtyckt och man såge det visst högst ogerna om den förvandlades till ett vanligt kapell. Vi taga oss derföre friheten att till vederbörandes pröfning hemställa, huruvida det icke vore både rätt och billigt och värdigt handladt, om Helsingfors stad, till det statsanslag som för orkestern utgår, ansloge en viss bestämd summa årligen, som gjorde det möjligt att äfven för framtiden hålla den i det utmärkta skick den nu är.

Den från gubbe eller käring till blomstrande yngling förvandlade Arkadia-theatern skall med det första invigas. Restaurationen derstädes visade redan förliden söndag vid en munter middag hvad den förmår, och snart är salongen fullfärdig att upplåtas för musikens toner och dansens hvirflar, hvilka senare torde komma att af frunlimmersföreningen frammanas.

■Stora theatern» har, sedan vi skrefvo vår sista theaterrevy, ej bjudit på andra nya pjeser än de i onsdags för fullt hus gifna: »Bäraren och hans son» och »Hyresgäst och Husegare», hvarföre vi till en annan gång uppskjuta redogörelsen för prestationerna. Vi anse oss nu dock böra omnämna att, då »Heder och penningar» förliden fredag gafs för andra gången, hr Österberg i hög grad negligerade sin rol. Det vore oss kärt att få antaga att en tillfällig indisposition och icke anmärkningen i den samma dag utkomna numinern af Barometern var anledningen härtill: det är väl klart att ändamålet med sådana anmärkningar icke är det att kränka eller såra vederbörande, utan att fästa deras uppmärksamhet vid förekommande brister, hvarföre ock kritiken mera sysselsälter sig med de skådespelare som röja talang och allvar och för hvilka man kan hoppas en framtid. Det är ej under ackompagnement af smicker och applåder man säkrast utbildas för sitt kall.

Studentqvartetten, den i bela landet välkända »tolfvan», har i anledning af prof. Pacii plötsliga insjuknande, tillsvidare uppskjutit sin för igår tillämnade konsert.

Vid Consistorii Academici sammanträde förliden lördag, (då äfven val af uiskottsledamot försiggick) uppfördes lektorn d:r Z. J. Cleve ensam på förslag till den lediga professionen i pedagogik och didaktik. Upprättandet af förslaget till bibliolekarie-tjenstens besättande nppskjöts. Hehbinderskt stipendium tillerkändes magistrarne Rein och Ignatius.

Besök i boklådorna väcka redan trefliga julkänslor. Expositionen har begynt. Det nyttiga har blifvit undanslökadt och det nöjsamma lagdt i dagen. Planchverk, alburn'er, klassiker, brokigt om hvarandra i granna brokiga band, prunka på hyllor och bord. En af de i alla länder kurantaste bokhandelsartiklar, Almanach de Götha för 1862, har i dessa dagar uppenbarats på disken. Der kan man nu åter förnya bekantskapen med regentfamiljer, afdankade och icke afdankade, och der kan man ock lära känna den finska statens budget.

Numera har man temligen bestämdt reda på tidningsförhållandena för nästa år. Sedan Dagbladet utsände sin andra profnummer, motser man med intresse den nya lofvande jätten i vår publicitet. H:fors tidningar ha tillkännagifvit sill fortfarande nästa år med samma redaktion som under det innevarande: hr A. Schauman inträder åter i publicisternas led, till stor fägnad för alla dem som lärt sig älska hans spirituella, lifliga stil. Det tillämnade stora finska bladet är inhiberadt. Men Suometar, redan nu förtjenstfullt redigerad, emotser en än bättre framtid genom att, såsom ur prenumerationsanmälan synes, d:r Qvist inträder i redaktionen. Borgåbladet har utsändt en profnummer för att utvisa sitt förstorade och förbättrade skick för nästa år; d:ne Qvist och Lagus blifva medarbetare i bladet. Dess angående Barometern uttalade spådom, hvilken vi först så stolt tillbakavisade, kommer dock att på sätt och vis besannas: Barometern upphör med della år, dock ej för att »uppslukas» af Dagbladet.

De på statsverkets bekostnad i utlandet utbildade stenogra-ferna ha nyligen hemkommit.

Vid industriföreningens sammanträde förliden lördag höll hr Th. Sederholm ett föredrag om de ryska jernvägarne.

Vid Finska Litteratursällskapets möte d. 4 dennes anmältes bland annat att under senaste månad till Porthans-fonden influtit omkr. 4,200 rub.; ännu hade icke från alla orter behållningen af festerne d. 9 Nov. blifvit insänd. Det beslöts att ofördröjligen vidtaga åtgärder angående statyns gjutning samt alt uppmana hr Müller i München att hitsända fotografier af såväl statyn som medaljongen på piedestalen._____

Helsingfors, Finska Litteratur-Sällskapets tryckeri, 1861.

Imprimatur; L. Heimbürger