Barometern 1861

karometekn

\:0 15. Fredagen den 13 December 1861.

Utkommer hvarje helgfri Fredag kl. 12. Utdelning och prenumeration sker i Helsingfors 5 Herrar frenckell 8c Sons bokhandel; i Landsorten å alla Postkontor. Priset för den återstående tredjedelen af detta år ar i Helsingfors fiO kop., i landsorten 64 kop. Lösa nuinror säljas à 4 kopek.

Öfversigt.

Frågan, huruvida tillfångatagandet af de tvenne separatistiska komissarierna ombord på ett engelskt fartyg kan föranleda en brytning,mellan England och Amerika, har varit veckans mest framstående diskussionsämne. De amerikanska juristerna betrakta sakerna från en helt annan synpunkt än de engelska och förklara att befälhafvaren på San Jacinto endast fullgjort sin pligt. Opinionen i Amerika synes icke vara höjd för eftergifter. Den engelska regeringen har å sin sida förbjudit utförseln af krigsförnödenheter, samt afskickat trupper lill Kanada. Detta låter krigiskt, ehuru det ännu är möjligt att man på ömse sidor ger med sig och att saken erhåller en fredlig lösning.

Från den amerikanska krigstheatern erfar man att Beaufort verkligen är i unionisternas händer, och, hvad som är vigtigast, att stora partier bomull blifvit ditförda. Flere nya sjöexpeditioner till södern förberedas åter.

Underrättelserna om diskussionerna vid italienska parlamentet äro ännu något ofullständiga. Endast så mycket har man fått veta, att ministèren ånyo förklarat alt Italien måste hafva Bom och Venedig, antingen med godo eller ondo.

Valen lill preussiska deputerade kammaren äro nu afslutade. Det liberala partiet har vid dessa erhållit en afgjord öfvervigt.

De sista utskottsvalen i vårt land hafva nil egt rum. Till bondeståndets representanter hafva utsetts:

I Tavastehus län, rusthållaren Matts Mattsson Kar-tano från Hattula socken.

I Uleåborgs län, bonden Erik Niemelä från Kemi socken.

I Wasa län, nämndemannen Keto från Mustasaari och possessionaten Hagman från Ilmola socken.

Af våra tidningar hafva både Suonietar och Papperslyktan upptagit till diskussion frågan huruvida den kontroll öfver elektorsvalens rigtighet, som pluraliteten af Nylands läns elektorer för bondeståndet utöfvade, då de på grund af guvernörens framställning förklarade tvenne af elektorerna för oberättigade att deltaga i valet, varit på något sätt befogad. Med klara skäl bevisa båda att elektorerna härtill icke haft någon rätt och alt ingen elektor, som varit försedd med oklanderlig fullmakt, hade bordt kunna ogillas. En ins., br G., har i Fiul. Allin. Tidning uppträdt i sanuna fråga, och tyckes hylla samma åsigt som de båda nyssnämnde tidningarne. Det är likvisst till följe af lians orediga sammanställning svårt alt begripa hvad han egentligen menar.

Ett veckans evenemang inom pressen är att Litteraturbladet utkommit. Detta innehålle r en artikel: „Hvilken del af statsskulden det är, för hvars amortisation nya anslag äro behöfliga", uti hvilken meddelas åtskilliga sifferuppgifter rörande finska statsverkets tillstånd. Både dessa och de af dem föranledda reflexioner vore egnade alt framkalla mycken diskussion inom pressen. Artikeln bör väl begrundas, då

de som flyktigt genomläst densamma, torde deraf ha qvarhållit helt andra intryck än de som underkastat densamma en noggrann granskning. Vi äro lör tillfället hindrade att vidare uppehålla oss vid uppsatsen, vi vilja endast besvara några särskildt mot oss rigtade anmärkningar.

Litteraturbladet menar, liksom förut hr X. i Finl. Allm. Tidn., att vår i N:o 1 af detta blad meddelade uppgift, om den andel med hvilken den odlade jorden bidrager till statens underhåll, vore origtig, emedan afkastningen från skog, svedjemark o. s. v. icke fanns upptagen och denna dock äfven tillfaller jordegaren. Vi ha likväl förut visat, att denna afkastning icke hörer hit, då det icke varit fråga, om hvad allt i landet gifver afkastning, utan om på hvad beskattningen egentligen hvilar. Att en engång för alla bestämd skatt hvilar på skogen, kan ingen tänkande påstå, ty om den skall oföränderligen kunna utgå, måste det hvarifrån den tages icke inom ett år kunna förstöras. Af vår uppsats hade för öfrigt bordt framgå, att vi hufvudsakligen åsyftat att visa huru den nuvarande principlösheten i beskattningen, som icke kan sägas hvila på det som verkligen gifver afkastning, åstadkommer den stora ojemnhet i beskattningen, hvilken gör att en del af allmogen „endast med yttersta ansträngning förmår afbörda sig de mångahanda utskyl-derna och derjemte nödtorftigt uppehålla sitt och de sinas lif, snart sagdt utan någon möjlighet att se sin ställning förbättrad".

Bladets påstående, att 51 kop. i utskylder pr tunnland, då nettoafkastningen från samma areal är 1 r. 50 k., icke skulle vara en inkomstskatt af 34 proc. hörer till de besynnerligare. De grunder på hvilka det stödjer detsamma äro icke heller rigtiga. Det säger: „Hvar beräknas inkomstskatt på nettobehållning? Den engelska inkomstskatten beräknas för bruttoinkomsten". Detta säger bladet, men verkliga förbållandet är icke sådant. Den engelska inkomstskatten beräknas efter ne/toinkomsten, d. v. s. från det öfverskott som näringsidkaren m. m. har från en rörelse och på hvilket ban skall lefva. Då en skräddare eller en farmer betalar skatt för en inkomst af 200 pund, så betyder det icke att de inalles under året inkasserat denna summa, ulan alt de, sedan de aflönat sina arbetare och bestridt öfriga för sin rörelse nödige kostnader, hafva 200 pund i behåll. Således utgår inkomstskatten icke efter bruttoinkomsten. Beräknad efter ofvanstående grund utgör derföre den önska jordskatten, derest de siffror vi haft att lillgå varit rigtiga, 34 proc. af inkomsten. L:bladets yttrande, att det stora flertalet af jordegande allmogen lefver i ett för densamma fordom okändt välstånd, måste derföre emottagas med vissa dubier. Det är äfven slridande mol den några rader längre fram förekommande framställningen af svårigheten att utgöra skatterna. Hvar och en som haft tillfälle att lefva i allmogens boningar i olika delar af landet, skall äfven kunna intyga, alt den af bladet beprisade väl-lefnaden är af temmeligen prekär art.