Barometern 1861

120

anblick de erbjödo. Jag begrep lör första gången huruledes formskönheten är något uaturgifvet hos dc södra folken. Ilela gestalten, rösten, språket, blicken, rörelserna, allt, allt var så harmoniskt, så fängslande, att man hvarken ihågkom eländet eller osnyggheten.

En vindpust nedblåste mina papper från bordel; då jag uppsamlade dem, föll mitt öga på det nyss erhållna brefvet. Ihågkommande mina dervid anknutna betraktelser, smålog jag öfver mig sjelf, som varit så tillgänglig för denna lyckans lättaste, omedelbaraste — eller kanske enda — form: att glömma det hvaraf hjertat är tungt, hvaraf sinnet är fördystradt.

Jag blickade åter ut på mina små ljusare. De voro ännu i fullt åtnjutande af denna bekymmerkufvande stämning och belägenhet, den man med skäl får kalla lycka. Men snart nog skulle vi påminnas om dess förgänglighet.

Promenadtimman hade stundat. Några eleganta badgäster passerade förbi tiggarungarne.... Spelpartiet lemnades i sticket: hjelpsamheten måste anlitas!

Det var slut med vår lycka för denna gång.

Till Anna,

Den blida barndomstiden Var också min en dag, De skära ungdomsdrömmar, Dem drömde äfven jag; Då i hvart bröst det hodde Ett hjerta örat och godt, Och ögats klara stjerna Var hjertats spegel blott.

Då lärde dig jag känna; Nil är det längesen. Långt skild från min, din bana Du fann i lifvet re'n. Och dock, när nu jag ser dig, Jag känner dig så väl, Du är densamma fromma Och goda barnasjäl.

Och jag? Jag är förändrad, Mitt sinne sig förbytt. För tankar dem jag tänkte, Min barndomsfrid har flytt. Min lefnadsjulle jagats I storm från strand till strand, Tills slutligt allt jag mistat, Båd' hera och fosterland.

Men du, sora öfver vågen Snart vänder dit igen, Tag med mitt halfva hjerta, Du goda barndomsvän! Behåll deraf ett stycke Och minns det huidt ibland, Och resten strö i stoftet På fosterjordens strand.

öl.

Krönika.

Vi närma oss allt mera julen, den glada tid, som vänlas med otålighet af alla, så unga som gamla. I morgon slår befrielsens timma för alla skolpiltar och skolflickor. Redan mysa de af fröjd och göra sina ronder i bodar och magasiner, för alt köpa små julklappar åt söta pappa och mamma och syskon. Lyckliga de! Äfven studenterna börja troppa af, väl försedda, skulle vi tro, med nyheter af mångfaldig art från universitetet och hufvudstaden.

Till deras tjenst som önska ge litterära julklappar vilja vi omnämna några af de nyheter hvaraf boklådsdiskarne för närvarande öfverflöd». I Frenckellska bokhandeln finnes exponerad en tallös

mängd kalendrar för nästa år, svenska, franska, tyska, filand de förstnämnda intages främsta rummet af den sen gammalt kända Svea; de franska äro talrikare representerade än någonsin förut: Almanach de L'lllustration; de Figaro; pour rire; des deux mondes, de la littérature, du théatre el des beaux arts, och hvad mer de må heta. Hen värdefullaste af de tyska kalendrarne är Auerbachs Volks-Kalender, liksom alllid, förenande en fin uppfattning af folkets behof med en frisinnad och realistisk verldsåskådning. Från Sverge ha anländt, Fredrika Bremers bekanta »Lifvet i Gamla Verlden», hvaraf nu 3:dje ocli 4:de delarna utkommit; En öfversättning af fiocaccios poetiska och naivt sinnliga Decamerone; En ung flickas historia, öfvers. från Danskan, hvaraf inom kort tid den andra upplagan behöfdes; Lefnadsteckningar öfver utmärktare personer under kriget mot Ryssland, åren 1808 och I8ti9, förra delen, utg. af J. G. Collin; samt dertill åtskilliga vitterhetsarbeten. Den inhemska pressen har under veckan levererat: Teckningar och drömmar, af —a—g, till största delen förut publicerade i Litteraturbladet, och Mönsterbok för Finlands qvinnor, utg. på hr Edlunds förlag och innehållande en kort text och 12 blad med mönster, — såsom den första i sitt slag i vårt land troligen välkommen för damerna; mönslrena äro vackert gjorda af br Lievendahl (och säges vara ritade af ett ungt fruntimmer).

Sludentqvartettcns konsert i måndags gafs för fylld salong. De stycken som mest anslogo voro: Kärleken, Philomele, af vår Pacius, Prestkören ur Trollflöjten, och den till sist sjungna Alpsången, som begärdes och sjöngs dakapo. Angenämare minnen från sludentlifvels solskensdagar torde ej kunna medtagas till lifvets prosaiska allvar och bekymmer, än de man samlat i sångens olympiska rike, och vi tro, att denna »tolfva» skall, i likhet med dess föregångare ännu länge efter det studenthusets murar äro uppresta, med sann och varm tillfredsställelse ihågkomma de sång-fester, med hvilka äfven den verksamt bidragit till deras realiserande.

Vi hafva väl ganska ofta förut talat om Hr v. Schantz och hans soiréer, men detta kan dock ej afhålla oss från att äfven denna gång yttra några ord i samma ämne. Hr v. S. har nu förskaffat sig en lokal, den han icke förut användt till sina ändamål. Han gifver nemligen i dag en konsert i theaterlmset (stora theatern). Lokalen är onekligen fördelaktig, ingenstädes äro konvenansens lagar friare, mildare, hvad mensklighetens olika börds- och kultur-grader beträffar, än här, och vi äro derföre fullt öfvertygade om att den musikalisk-dramatiska soiréen skall af många besökas, isynnerhet då man betänkar att en dubbel konstnjulning sällan hos oss erbjudits för så godt pris som nu.

Men, äfven allvarsammare tankar än konserter och beredelser för julnöjena ha under veckan tagit helsingforsboernas uppmärksamhet i anspråk. I våra dagar hinner sällan någon vecka förflyta, under hvilken ej nyheter uppstiga på den politiska horisonten. Äfven denna vecka har haft att erbjuda rykten, uttalandet af opinioner o. s. v. Liksom det så ofta händer i lifvet, isynnerhet under skiftesrikare perioder deraf, har man äfven nu ömsom invaggat sig i illusionernas rosendrömmar, ömsom återkallats till medvetande af att hopp och visshet äro olika saker. Man har äfven talat om åtskilliga utnämningar och man hviskar om ännu flera, man talar om att några lediga platser snart skola besättas och man hoppas också atl några snart skola bli lediga.

Vår nye generalguvernör friherre Bokassowsky anlände i måndags. I gårdagens dKmänna tidning läses innehållet af del tal hvarmed b. ex. helsade den honom uppvaktande senaten, och hvari h. ex. ytterligare upprepade förut redan gifna löften om landtdags sammankallande.

Helsingfors, Finska Litteratur-Sällskapets tryckeri, 1861. Imprimalur: L. Heimlurger.