Barometern 1861

barometern.

NW 16. Fredagen den 20 December 1861.

Utkommer hvarje helgfri Fredag kl. 12. Utdelning och prenumeration sker i Helsingfors 8 Herrar Frenckell 8c Sons bokhandel; i Landsorten 3 alla Postkontor. Priset för den återstående tredjedelen af detta är är i Helsingfors 50 kop., i landsorten 64 kop. Lösa numror säljas à 4 kopek.

Öfversigt.

lindor senaste vecka hafva posterna icke medfört några utrikes nyheter af framstående vigt. Den engelsk-ameri-kanska tvisten har allt fortfarande gifvit pressen ämnen till diskussion. Ännu vet man icke hvad utgång den kan hafva. Angående sinnesstämningen i Amerika halva uppgifterna varit olikartade. Enligt några är den krigiskt stämd, enligt andra är man böjd för eftergifter. Engelska regeringen skickar emellertid trupper till Canada och en engelsk flotta skall afgå till de amerikanska farvattnen.

Från den amerikanska krigstheatern hafva ej heller några underrättelser af särdeles vigt inlupit. Unionisterna hafva från Beaufort afsändt expeditioner till andra aflägsnare delar af de södra staterna.

1 Italien sysslar man rastlöst med rustningar och be-redelser lör kommande händelser. En nyhet derifrån, hvilken visserligen icke är af politisk vigt, är att Vesuvius haft ett mycket häftigt utbrott. Staden Torre del Greco hotas med total förstöring.

För nyheterna från Sverige få vi hänvisa till vår korrespondents bref.

Det har ofta nog diskuterats i våra tidningar, hvilka orter borde med jernvägar förbindas sedan linien lI:fors-Tavastehus blifvit fullbordad. En br X. bar åter upptagit frågan uti II:fors Tidn:r och ditsändt en uppsats: „Tankar oin Finlands blifvande jernvägar". Uti denna påyrkar ban att en jernbana, från någon punkt af II:fors-Tavastehus-linien till Petersburg, med det snaraste måtte verkställas. Denna bana anser han såsom den fördelaktigaste för bela landet, då deremot andra banor äro endast fördelaktiga för de orter de beröra. Vi äro härutinnan af en helt olika åsigt. En bana lill S:t Petersburg är visserligen önskvärd, men den vigtigaste för landet är den ingalunda. Det kan vara af vigt för mången trafikerande att hela året om hafva kommunikation med utlandet; det kan också vara behagligt för mången som reser till utlandet eller återvänder derifrån att göra bela turen pr jernväg, men allt detta är ej nog för att göra sagde banas byggande till en lifsfråga för bela landet. Hvad som för vårt land är en verklig lifsfråga, är alt det inre landets produkter må komma ut och att de stora sjöarne i det inre sättas i förbindelse med hafvet. Korta jernvägsstumpar kunna i det fallet gagna vida mera än ins. tyckes tro. En bana från någon punkt af den llelsingfors-Tavastehus'ka linien till Päjäne skulle ingjuta nytt lif uti alla förelag på en yta af några hundrade qvadratmil. En ungefär likartad verkan skulle en förbindelse mellan Tavastehus och de Tammerfors'ka vattendragen utöfva. Elt sådant resultat borde dock ej vara att förakta. Det torde tillsvidare vara det klokaste att åtnöja sig med byggandet af sådana

stumpar, hvilka äfven i ekonomiskt hänseende lofva att gifva den bästa afkastning. Med byggandet af den af ins. föreslagna banan från Hyvinge till Ilangöudd torde af ofvan antydda skäl äfven tillsvidare böra uppskjutas, ehuru den eljest nog erbjuder stora fördelar.

En br — n. i Finl. Allin. Tidn. har velat meddela oss några upplysningar. Vi bedja denna herreman tänka på att största delen af Finlands jord har blifvit skattlagd före 1848 och icke efter denna tid.

Den finska pressens märkvärdigaste bok 1861.

Då vi häromdagen i H:fors tidn. sågo en ungeftir likalydande rubrik på recensionen öfver ett i år utgifvet dogmatiskt arbete, rigtades våra tankar ofrivilligt på ett denna höst i Stockholm utkommet litet häfte, hvilket vi händelsevis haft tillfälle alt se och hvilket kanske i högre grad än nyssnämnde dogmatik kan anses förtjena ofvanstående benämning. Arbetet är visserligen af en litet am-fibiearlad natur, i det att man har svårt att säga om det bör tillräknas den svenska eller den finska pressen. Det är tryckt och utgifvet i Sverige, det har icke heller varit synligt på de finska boklåddiskarne, men å andra sidan bar den hufvudsakligaste delen af dess innehåll i tiden varit lagd under pressen på skilda orter i Finland, ehuru tillfölje af händelsernas gång intet deraf för allmänheten varit synligt. Då häftet dessutom belyser ett af de vigtigaste momenten i den finska pressens utvecklingshistorie, torde det icke vara obehörigt att anse detsamma såsom en inhemsk produkt.

Del häfte hvarom vi här ofvan talat bär titeln: „Cen-sur-Kalender. Samling af skeppsbrutet gods tillhörigt den finska pressen." Namnet angifver tillräckligt innehållet. Man må dock icke föreställa sig detsamma såsom af särdeles farlig art. Man må icke tro sig i boken finna uppmaningar till våldsamma slatshvälfningar, försvar af omoraliska handlingar, angrepp mot personers heder och ära eller dylikt; af allt detta innehåller den ej ett ord. De i densamma meddelade „strukna" luppsatserna äro allesammans af den beskaffenhet att ingen pressdomstol i verlden, icke ens den allra strängaste, skulle kunnat döma deras författare till något ansvar. Det torde äfven vara svårt att i hela samlingen finna något enda stycke, som icke enligt 1829 års censurförordning borde vara tillåtet till ofTentlig-gürande.

Den omtalade boken kan vara ganska lärorik för den, som vill utbilda sig en opinion angående bästa sättet att reglera censur-förhållandena i Finland. Man har tillfälle alt af densamma inhemta, huru censuren snart kom att utöfvas på elt sätt som ej öfverensstämde med 1829 års förordning, huru, i stället för denna, allehanda godtyckliga