Sida 1
barometern
Fredagen den 6 September 1861.
Utkommer hvarje helgfri Fredag kl. 12. Utdelning och prenumeration sker i Helsingfors 3 Herrar Frenckell & Sons bokhandel; i Landsorten å alla Postkontor Priset fur den Sterstäcnde tredjedelen af detta 8r ar i Helsingfors ftO kop., i landsorten 64 kop. Lösa numror säljas à 4 kopek.
Öfversigt.
Under närvarande tidpunkt, då så många brännande frågor taga Europas uppmärksamhet i anspråk, är det svårt att säga från hvilket land nyheterna böra emotses med största intresse. Om man härvidlag kan gifva företrädet åt något, så torde detta böra tillfalla den österrikiska monarkin. Denna genomgår nu en kris hvilkens utgång ingen kan förutse. Dess vara eller icke vara är ett problem hvars lösning är endast framtiden förbehållen. Men på denna lösning beror såväl flere nationers öde, som ock om mörker eller ljus skall bli rådande uti en stor del af Europa.
Hotadt af sina egna förtryckta lydländer, af den unga italienska staten och af den tyska nationalföreningen, hvars enhetssträfvanden ingalunda kunde åses med likgiltighet, måste Österrike besluta sig att lemna det gamla systemet och beträda konslitutionalismens väg. Men det faller sig icke så lätt att inblåsa nytt lif uti murknade institutioner. En hård vedergällnings lag säger att straffet förr eller sednare följer brottet, och äfven nu är Österrike ett exempel derpå att årtiondens orättvisor och misstag lemna följder och minnen, hvilka icke så snart utplånas. Också har den Österrikiska liberalismen, huru välment den än från hörjan må ha varit, icke kunnat utveckla sig till någon konsequens. Liksom förut, fäster fortfarande äfven nu allt, som önskar det dåligas bibehållande inom stat och kyrka, sina förhoppningar vid Österrikes välfärd, och verkan af dess reformer har hittills ej varit annan än att gifva luft åt nationaliteternas länge qväfda missnöje.
Reformerna kunna icke heller bli annat än halfva så länge ett mäktigt Österrike är det enda stödet för påfvens sjunkande makt och det enda hinder som fmnes i vägen för bildandet af ett odeladt Italienskt rike.
Nu, om någonsin, visar det sig huru fåfängt det är alt förbättra byggnaden så länge grunden är dålig. Att å ena sidan lemna konstitutionella rättigheter, under det man å den andra icke beviljade dem, hvilka man var skyldig att lemna, lör att sålunda bilda en stat som i Europa skulle spela samma roll som det förra Österrike, var en sak som icke kunde lyckas. De undertryckta nationaliteterna hade alltför väl fått röna olägenheterna af det gamle systemet för att frivilligt bidraga att reparera den fallande byggnaden och stärka en förening, hvilken hade förorsakat dem så många lidanden. Från Österrikes icke tyska länder infunno sig ej många deputerade till riksrådet, och de som kommo bidrogo icke heller alt befrämja helstatsplanerna. Då det icke lyckats att förmå de skilda länderna att samtycka till någon assimilering, återstå blott tvenne saker: att antingen helt och hållet bryta med den förra politiken eller också med öppet våld genomdrifva sina afsigter. Ännu är det svårt att säga hvilken väg kommer att väljas.
Ungern är det land der detta enligt all sannolikhet först kommer att visa sig.
Det är tillräckligt kändt huru Ungrarne, så snart de fingo tillfälle att yttra sina klagomål, protesterade emot alla försök att fråntaga dem deras rättigheter, lmru deras protester afvisades, och huru riksdagen slutligen, sedan den förklarat sig icke mera kunna underhandla på de af österrikiska regeringen uppställda grunderna, upplöstes. Att den nya församling, som om sex månader skall sammanträda, skulle vara mera gynnsamt stämd mot Österrike, måste synas något tvifvelaktigt. Innan den åtskildes, protesterade riksdagen mot upplösningen såsom olaglig, och denna protest tyckes enligt hvad sednaste poster förmäla äfven upprepas annorstädes i landet. Sednaste post meddelar i sammanhang härmed att de deputerade innan de åtskilts beslutat att öfverallt afstyrka öfverilningar och uppmana innevånarne att endast protestera och lugnt afvakta den tid, då nationens rättigheter kunna göra sig gällande.
Om möjligt ännu mindre än i Ungern, kunde de Österrikiska enhetssträfvandena vinna insteg uti Venetien. De nationella rörelserna måste der likvisst taga en annan rigtning. Under det Ungrarne hufvudsakligen arbeta på att sammanbilda sitt lands heterogena elementer till ett belt, som i sig sjelft har nog styrka att kunna trotsa alla anfall, kunna Venetiens innevånare endast tålmodigt vänta på alt det unga konungariket Italien hunnit vinna tillräcklig kraft för att befria dem.
Deltas inre organisation tyckes också oaktadt alla svårigheter oafbrutet och säkert fortskrida. Reaktionen, som vid Cavours död åter började fatta mod, har icke lyckats hindra dess fortgång. Föreningen af alla förra staters skulder till en enda Italiensk statsskuld in. fi. åtgärder hafva betydligt bidragit att gifva enhet och styrka åt staten. Den lätthet med hvilken det stora lånet realiserades, då några hundrade miljoner mer än man begärt blefvo tecknade, bevisar bäst med hvilket förtroende man omfattar de nya institutionerna. Endast uti Neapel hade reaktionen länge ett lämpligt fält. Det Bourbonska partiet, som i Rom funnit en oåtkomlig fristad, begagnade sig af denna för att underhålla en oupphörlig osäkerhet uti södra Italiens fastland. De fordna banditerna begärde intet bättre än att „i den lagliga regeringens namn" få utöfva sitt förra yrke, att röfva och plundra. Uti detta lofliga förehafvande hafva de funnit ett godt stöd hos en del prester, hvilka af all förmåga sökt värfva anhängare åt den förra styrelsen. Alla dessa stämplingar hafva dock icke åstadkommit annat än öfvergående svårigheter, och oskyldiga enskiltas lidanden. Vid Cialdinis ankomst visade det sig bäst huru litet sympatier den Bourbonska familjen hade, då frivilliga i massa strömmade till fanorna och nationalgardena beredvilligt grepo till vapen för att hjelpa att fördrifva dessa s. k. altarets och tronens försvarare.
Dessa reaktionära rörelser torde nu nalkas sitt slut, då den franska ockupationshären i Rom tyckes ha fått order att icke mera tillåta några fiendtliga infall på Italienskt
Källa: Project Runeberg ·
