Sida 7
1) det i alla a&eenden fullkomliga lifvet och 2) den i alla afseenden fullkomliga saligheten. Hans öfrige attributer behöfve vi för vårt närvarande ändamål ej taga i betraktande.
Såvida nu detta ej kan med giltiga skäl bestridas — och vi tro, att alla försök i den vägen skola misslyckas, — så äro ju följande frågor för den tänkande likaså väl berättigade, som de äro naturliga och oafnsliga:
Kunne vi utan orimlighet antaga, att ifrån det absolut Goda skulle kunna utgå någon verkan, som icke vore god, icke vore lif och salighet, utan mer eller mindre dess motsats? Kunne vi utan orimlighet antaga, att den Allgode skulle kunna tillskynda ett väsende något ondt, något lidande, någon hämning eller disharmoni i dess lif? Och kunne vi då ändt-ligen utan den största tanklöshet anse för möjligt, att Han, den Allgode, skulle åt vissa varelser hafva be-redt ett rum, i hvilket Han läte dem lefva blott 'för att pinas och plågas, och detta utan all ända samt följaktligen ock utan allt ändamål?
Att detta är rent af omöjligt, skulle vi kunna visa på flere olika sätt; men för det närvarande in-skränke vi oss till följande högst korta anmärkningar.
Då en (i tiden fallande) verkan (för oss) icke är någonting annat än hennes (ursprungliga, eviga) orsak, så vidt denna framträder i och fÖr oss eller
Källa: Project Runeberg ·