Sida xii
mätresser; konungen sysselsatte sig med fruntimmersbroderier .... Se der de som styrde verlden. Efter oss syndafloden, sade de. Den kom också, denna syndaflod af blod, som uppslukade våra fäders verld; men ännu hafva vi ej på himmelen sett den dufva, som i sin näbb tillförer oss en pånyttfödd verlds gröna blad.
Det förflutna är dödt; framtidens filosofi har ännu ej sett dagen: den befinner sig ännu i det smärtsamma födsloarbetet. Det moderna samhällets själ är söndrad och i ständig motsägelse med sig sjelf. Vetenskapen, denna dagens mäktiga gudomlighet, som i sin hand håller framåtskridandets tyglar, vetenskapen har aldrig varit så litet filosofisk, så isolerad som nu. Närvarande ibland oss hafva vi i spetsen för vetenskaperna män, hvilka ej tro på Gud, och hvilka systematiskt bortmönstra den första bland sanningar. Vi ega andra, hvilkas anseende ej är minde stort, som ej tro på själen, och ej känna något utom de kemiska föreningarnas arbete. Se här en samling af vise män som öppet förkunna, att frågan om själens odödlighet är en barnslig fråga, som på sin höjd kan tjena till att fylla de sysslolöses lediga stunder. Se här en annan, som i hela universum ej ser mer än tvänne elementer: kraften och materien. Det sannas och det godas allmänna principer äro döda bokstäfver för dem. Den ene framställer för oss de menskliga individerna som lika många små nerv-molekuler af menskligheten; en annan talar till oss om odödligheten, såsom ett medvetslöst uppgående i verldssjälen. Under allt detta hafva vi katholska teologie doktorer, som qvarstå isolerade i deras status quo sedan fem sekler tillbaka, och som föraktfullt förkasta vetenskapen och helt allvarsamt försäkra oss, att den kristna tron har intet att frukta!
Hvad borde följden blifva af dessa olika rörelser, som på alla håll svalla under samhällets yta och sedan ett halft sekel tillbaka uppröra verlden
Källa: Project Runeberg ·