Sida xiii
som ett stormigt haf? Följden borde blifva sådan, vi nu se den för våra ögon: hvar och en kastas numera omkring på tviflets böljor, afvaktande det lugn som ännu ej synes till; hvar och en ser sig om efter några orubbliga klippor, några fasta stödpunkter, åt hvilka han kan anförtro sin trötta farkost.
Också iakttager man sedan några år tillbaka en rörelse på filosofiens område, om hvars natur ingen kan misstaga sig. Några skarphufvuden, nedtryckta och uttröttade af den negativa filosofien, hafva rest sig upp, eldade af sträfvanden som hittills legat fördolda; och idéens gudstjenst räknar nya och varma tillbedjare. De politiska skakningarna, de finansiela spekulationerna och mängdens likgiltighet för frågor som stå utom det materiela lifvet, hafva ej förmått insöfva menniskoanden till den grad, att de förmått hindra honom att tid efter annan grubbla öfver skälen för sin tillvaro och öfver sin bestämmelse; tankens stridsmän väckas på alla sidor ur sin slummer på kallelse af några från vältaliga läppar flutna ord och samlas i spridda grupper under den nyborna idéens fana.
Ty menniskan, af naturen bestämd till utveckling, vill ej stå stilla och ännu mindre skrida tillbaka. Ty det framåtskridande, hvartill hennes innersta böjelser drifva henne, är ej en idealitet som förlorar sig i en metafysisk verld, otillgänglig för den menskliga forskningen; utan snarare en strålande stjerna, hvilken med en naturlags nödvändighet drager till sig alla tankar som oroligt söka efter sanning och vetande.
Men det förhåller sig så, att menniskan ännu ej uppnått det upplysningens tidehvarf efter hvilket hon sträfvar, och att det fordras sekler af långsamma förberedelser och mödosamma arbeten, för att komma till sanningens kunskap; att det ej gifves en dag utan morgonrodnad, och att, om det närvarande tidehvarfvet genom de lysande upptäckter
Källa: Project Runeberg ·