Sida 141
vi utbreda oss öfver denna ursprungliga lag för att bevisa, det naturen ej kunnat ordna ett system af verldar, bland hvilka en skulle utgöra ett undantag från den allmänna regeln, och att följaktligen jorden ej skulle vara bebodd, om det låge i tingens ordning, att planeterna skulle vara bestämda för en evig ödslighet? Det vegetativa lifvet arbetar i likhet med det animala; i hönsens sporre, och under solipedernas hof igenfinna vi de fem fingrarna hos menniskan; menniskokroppen genomgår alla det animala lifvets grader i sitt embryo-tillstånd, och dessa hastiga utvecklingsfaser, hvilka tyst försiggå inom modrens sköte, äro kanske en förklaring öfver menniskans tillkomst på jorden . . . Men från det ögonblick intet befinner sig isoleradt på klotet och en hetslagen öfverallt tillämpas, är det oantagligt att en isolerad verld skulle kunna finnas i universum, och att vår jord, bildande ett undantag från alla de andra, ensam skulle vara utrustad med den lefvande skapelsens under. Man måste nödvändigt göra sitt val emellan dessa båda åsigter: antingen medgifva, att jorden är ett undantag från, en tillfällighet i den allmänna ordningen, eller medgifva, att hon är en medlem af det allmänna systemet, i harmoni med de öfriga; man måste antingen tro oss stå utom den stora skapelsen, likasom dessa monster, hvilka ej tillhöra de naturliga typernas system, eller ock i vår verld se en ring i den ofantliga kedjan; i förra fallet ställer man döden öfver lifvet, det tomma intet öfver varandet; i det sednare är man en trogen tolk af naturens lärdomar, och föredrager lifvet framför döden. — Att med enträgenhet yrka på det sednare är onödigt, ty vi vilja ej göra våra läsare den orättvisan att tro, att det finnes en enda bland dem som ej gjort sitt val. Se der huru alla vetenskaper förena sig, för att bevisa sanningen af vår thes. Vi skola till dessa tydliga och ovädersägliga bevis, hvilka öfver-
Källa: Project Runeberg ·