Sida 142
tygat alla för naturens undervisning öppna andar, slutligen bifoga ett ännu mera direkt och öfvertygande. Vi skola här triumferande framvisa dessa fragmenter af planetverldar, hvilka råkat på afvägar i himlarymden, dessa meteorstenar, hvilka, kommande i jordens närhet, attraherats af henne och nedfallit på hennes yta. Dessa äro de enda föremål som sätta oss i direkt förbindelse med naturen på de aflägsna stjernorna: den kemiska sammansättningen bos några bland dessa lemna oss obestridliga bevis för lifvets tillvaro på de verldar, hvarifrån de kommo.
Den kemiska analysen upptäcker vanligen hos dem jern, nickel, kobolt, mangan, koppar, svafvel etc, omkring en tredjedel af de enkla ämnen, som finnas på vår jord; genom användandet af syror urskiljer man i deras substans tre föreningar, hvilkas fysiska och kemiska egenskaper hafva sina motsvarigheter i på jorden förekommande föreningar; dessa äro: kamacite, en grå metall, som kristalliserar i stänger; tenite, som framställes i mycket fina blad, och plessite. Angripna af syran, antaga dessa metaller ett utseende som liknar gravörernas linier på stålplåten, hvilka skola angifva skuggorna; man ser flera systemer af paralela linier framträda, hvilka korsa hvarandra och af hvilka än de ena än de andra blifva synliga, allt som dagern faller på de angripna ytorna. Af de olika ämnen, man funnit hos meteorstenarna,' hade ännu intet talat till förmån för lifvets tillvaro, förr än man der anträffade kol; detta sista fall har endast förekommit hos fyra meteorstenar. Detta är visserligen ett ganska anspråkslöst byte, synnerligast om man betänker den ofantliga qvantitet meteorer, som från rymden fallit ned på jorden sedan de äldsta tider, då Amerikas gamla folkstammar hade af dem hopsamlat nog många, för att deraf tillverka jagtredskap, knifvar och andra vanliga verktyg. Men denna företeelses
Källa: Project Runeberg ·