Sida 143
sällsynthet gör den icke mindre dyrbar. Närvaron af grafit har i sjelfva verket upptäckts af Reichenbach under hans vackra och ihärdiga undersökningar af de kemiska beståndsdelarna hos dessa profbitar från andra klot. La Presse scientifique des Deux Mondes uttryckte sig sålunda när den anmälde dessa nya upptäckter: "Dessa fragmenter innehålla icke blott metaller och de vanliga metalloiderna, utan äfven kol, d. v. s. en enkel kropp, hvars tillkomst vi alltid kunna härleda från organiserade väsenden, och som, om det är möjligt att till dessa outforskade regioner hänföra hvad som passerar omkring oss, bordt varit begåfvade med animaliskt lif." Intet kan i sjelfva verket väcka ett högre intresse, än att bland det meteoriska jernet på botten at degeln anträffa ett visst kristalliseradt residuum af organisk natur. Det är ett mystiskt sändebud, som tillryggalagt fruktansvärda afstånd, för att tillföra oss qvarlefvorna af en okänd natur. Några fysici hade framkastat den åsigten, att grafitens tillvaro bland det meteoriska jernet kunde härleda sig från några modifikationer, som dessa fragmenter undergått under det de passerade vår atmosfer eller efter deras fall. Denna åsigt har blifvit vederlagd dermed, att denna grafits täthet är 3,56, under det att den på jorden förekommande endast har en täthet af 2,50, hvilket gör hvarje hypothes om en dylik förändring oantaglig. Man har, utom dess, funnit bitar af kol inbäddade i sjelfva den meteoriska jernmassan" !).
De meteorstenar som lemnat oss dessa upplysningar äro: den som föll vid Alais den 15 mars
') Vi hafva de vetenskapliga undersökningar, som verkställts af Reichenbach, Schreiber, Partsch, Hoernes och Haidinger att tacka för dessa ovärderliga resultater. I förbigående sagdt, finnas de vackraste samlingarna af meteorstenar i Wien och London; den förra, samlingen har 176 och den sednare 158 exemplar, men i den sistnämnda anträffas ett exemplar som väger 1490 skålpund.
Källa: Project Runeberg ·