Sida 201
de som menniskorna tänka sig, och att naturens arbete ofta verkställes på dolda vägar, hvilka sannolikt för alltid skola blifva menniskorna okända. För öfrigt grundar sig den af oss nu i korthet framställda läran ej på något observations-faktum och öfverensstämmer på intet sätt med de astronomiska uppgifter vi ega för hvarje planet; hon är helt och hållet imaginär. Naturen är ett ord som för filosofen bör uttrycka den skapande kraftens permanenta verksamhet, eller rättare uttryckt, det gudomliga viljandets permanenta verksamhet; men naturen är icke en liten person, som handlar efter af menniskorna uppställda abstrakta reglor, och som underkastar sig dessa godtyckliga, ofullständiga och ofta nyckfulla lagar, hvilka vi någon gång tro oss hafva uppspårat hos henne. Oftast inträffar motsatsen och framför allt tyckes hon i det exempel, hvarmed vi sysselsätta oss, ej vid sina håfvors utdelande till planeterna hafva följt en sådan regel, som den förut anförda, och ifrån Mercurius till Neptunus linnes det ingen annan känd gradation än den som nödvändigtvis härflyter af deras olika afstånd från solen; beträffande deras storlekar, tätheter, olika astronomiska vilkor och antalet af deras drabanter etc, hafva vi i 2:dra boken af detta arbete visat, att ingen sådan proportionel lag tinnes till. Från vårt planetsystems utseende kan man således ej förnuftsenligt sluta till en bestämd gradation i det fysiska, moraliska och intellektuela tillståndet hos planetinvånarne, och man kan ej i någon vetenskaplig auktoritet finna stöd för sitt påstående, att en tillväxt eller ett aftagande i menniskans förmögenheter eger rum, när man går från systemets medelpunkt till dess periferi.
Att döma af det som tilldrager sig rundt omkring oss på jorden, tyckas de filosofiska vetenskaperna tvärtom visa oss (med några förbehåll som vi längre fram skola omnämna), att verldarna som äro
Källa: Project Runeberg ·