Sida 137
den 18 augusti och anhållit att få utföra sitt arbete i ett af slottets inre kabinett. Hans Maj:t åter ville, att seancen skulle äga rum i salongen vid Kina, där hofdamerna och hela societén skulle vara närvarande. »Sergel sade sig icke hafva habileté nog att arbeta i så stort sällskap; att fruntimmer, ehuru artiga uti en salong, ej voro så nödvändiga i en atelier; att han borde arbeta för eftervärlden mera än för de närvarande, och hade därför begärt ett rum, där
han med nytta och som konsten fordrade kunde utföra sitt arbete. Hans Maj:t samtyckte ehuru ogärna därtill.»
Porträttbysten i fråga, som är den första och frånsedt rustningen den mest realistiska, som Sergel utfört af konungen, finnes i Nationalmuseum. Den efterföljdes af flera beställningar på konterfej af den kungliga familjens medlemmar, och med dessa arbeten var Sergel fullt upptagen hela hösten efter sin hemkomst. Alla äro de distingerade och vackra konstverk, som endast hafva en gemensam svaghet i de något stirrande ögonen. Sergel har icke kunnat bestämma sig för att, som de antika konstnärerna, lämna ögongloberna oarbetade för att bemålas eller förses med pupiller af glaspasta, men han har icke heller tagit steget så djärft ut i fråga om en rent målerisk behandling af ögat som t. ex. Houdon. Hvem erinrar sig icke med beundran det mästerskap, hvarmed Houdon åter-gifvit blicken hos sina modeller, själfva glimten i ögat hos en Voltaire? Det är lärorikt att studera hans medel närmare: öfverst i den urgräfda pupillrundeln lämnar han kvar en prick af marmor i form af ett litet spikhufvud, och rundtomkring har han med radiala strålar modellerat själfva iris. Det är rent af förunderligt hur han på detta sätt kan fixera blicken; jag känner ingen konst-
ii 7. Gustaf III.
Porträttbyst i marmor. Nationalmuseum.
Källa: Project Runeberg ·