Sergels konst

hade i alla fall ett visst intresse — hvad hufvudet beträffar, så var det ju inte äkta och kunde lika gärna utbytas mot ett annat — enfin, när kungen och gref-vinnan ville, så var Sergel den som förstod ett skämt.

Till hjälp vid utförandet gjorde han först en porträttbyst af modellen, som bevarats i några exemplar, däribland det här af bildade, som finnes på Forsmark. FiS- ng Den antika Kallipygos tillhör en sen, hellenistisk FlS- 220. konstriktning, därom vittna kroppsformerna med de breda höfterna och de relativt korta benen såväl som spiralvridningen och den sensuella betoningen. Att den i alla fall funnit nåd äfven för stränga konstdomare beror på dess utomordentliga stoffbehandling och det naiva behaget i dess rörelse, något täckt rokoko-artadt som man väl förstår skulle tilltala 1700-talet. Sergels staty är, som ofta påpekats, icke på långt när så naiv, och skulden härtill ligger först och främst i det moderna porträtthufvudet som, trots att konstnären i någon mån idealiserat det, drar ned hela framställningen till frivolitetens nivå. Vidare har spiralkompositionen, detta verkningsfulla motiv, som den antika statyn har gemensamt med den ofta kopierade »Satyren, som betraktar sin svans», af Sergel öfverdrifvits och därigenom förlorat i grace, förutom att benen förefalla ännu kortare än hos originalet.

Lägga vi därtill att stoffbehandlingen, ehuru delvis utsökt, på intet vis kan mäta sig med antikens, så måste det tyvärr konstateras att arbetet icke hör till Sergels mera betydande, utan snarare bör jämföras med kopian af Apollino. Det omsorgsfulla utförandet talar i alla fall för att konstnären själf satte ett visst värde pä sitt verk. Men om nå-

.120. Aphrodite Kallipygos.

gon till äfventyrs skulle möta denna koketta antik staty. Neapel.