Sida 141
rokoko-Venus med den sårade moralens stränga min, borde den förbytas till ett leende vid tanken på det svar, som Sergel gaf en viktigmakare på besök i hans atelier. »Herr professor», sade den förnäme gästen, »det var ändå en stor skulptör den där Belles Fesses.» Sergel såg honom stint i ögonen och svarade efter en stund: Ja, herr grefve, det var ingen vanlig bakdel.»
Fig. 12i. Det första större arbete, som Sergel hade att tänka på efter hemkomsten,
var Gustaf Adolfs-statyn, som Larchevéque hade efterlämnat ofullbordad, ehuru modellen var färdig och väntade på att bli gjuten i brons. Gjutningen var afslutad redan i juni 1779, men var delvis misslyckad, hvarför statyn måste öfverarbetas af ciselören Adams. Hvad Sergel fick på sin lott var dekoreringen af piedestalen. Axel Romdahl har genom en fyndig tydning af en handteckning i Göteborgs museum gjort ganska troligt, att konstnären redan i Montpellier uppgjort en plan härtill i samråd med Larchevéque och att denna plan ursprungligen visade reminiscenser af barockmonumenter.1 Redan på våren 1780 hade han färdig sin detaljerade proportionsmodell af Axel Oxenstierna och Historien, hvars utförande i större skala sysselsatte honom under de närmaste åren före den andra italienska resan. De öfriga prydnaderna på piedestalen skulle bestå af fyra medaljonger och en trofégrupp.
Som bekant ha först i våra dagar troféerna och Historiegruppen blifvit gjutna i brons och 1906 uppsatta på sin plats. Tyvärr har man ansett sig nödtvungen att samtidigt utbyta den gamla vackra gröngrå piedestalen mot en till hälften rödaktig, till hälften svartgrå, och mycket större. Härigenom förefaller ryttarstatyn ändå mindre och obetydligare än den är, särskildt som gruppen af Oxenstierna och Historien råkat bli en smula för stor och dessutom genom sin patina något afskiljer sig från de gamla bronserna. Så som monumentet nu ser ut har man svårt att förstå Gottfried Schadows höga uppskattning däraf, då han år 1791 var i Stockholm för att studera gjutningskonsten. Han skrifver: »Gustaf Adolfs-monumentet kommer, när det en gång blir färdigt, efter min mening att göra den skönaste effekt af alla, jag någonstädes sett. Piedestalen är intressant utan att ha någon tillkonstlad allegori. Dekorationerna
1 Göteborgs Museums Årstryck 1912.
Källa: Project Runeberg ·