Sida 25
Ostindiska kompaniet, C. Campbell i Göteborg, och ett öfver direktör Sahlgren vid samma kompani. Det förra föreställde en genius gråtande öfver en urna; urnan stod på en bruten kolonn, bakom syntes framstammen af ett skepp. Eftersom bägge monumenten gått förlorade vid Göteborgs brand, kunna vi intet
närmare veta om deras utseende. En figur vid en urna är visserligen ett motiv, som förekommer bland Sergels teckningar, men endast i flyktig skissering. Om den ursprungliga idén var Sergels eller Larchevéques kunna vi icke heller veta på grund af den tvifvel-aktiga betydelsen af ordet »ebauchera» i Sergels mun: det användes om hans andel såväl i figurerna i Rikssalen som Gustaf Vasas och Gustaf Adolfs statyer. Sannolikt tillhörde uppslaget såväl som sista afslutandet Larchevéque.
Hvad de båda kungastatyerna beträffar, så hör deras fullbordan till en senare period af Sergels lif. Men de första utkasten tillhöra hans ungdom. Bägge monumenten hafva för öfrigt för sin tillkomst att tacka den statymani, som vid denna tid likt en farsot ut-
oiouv i uuaiAr rvounr .vo i n 11 lv. uwivivt,-
figurerna af Sergel under hans senare period. Bron- bredde sig öfver Europa och som icke serad gips. Nationalmuseum. .
upphört med sina härjningar ännu i våra dagar. Den hade sitt ursprung från Frankrike, som väl ytterst importerat den från Italien, och de utförande konstnärerna voro i regel franska: Falconnet i St. Petersburg, Saly i Köpenhamn och Larchevéque i Stockholm. Man gaf ut teoretiska skrifter om statygjutningskonsten, och det är påtagligt, att de olika konstnärerna påverkade hvarandra, som man lätt finner vid en jämförelse mellan Gustaf Adolfs-statyn och Salys Fredrik V. De flesta af dessa monument äro tämligen obetydliga som konstverk, och detta gäller i synnerhet Gustaf Vasa, hvilkens maskeradkostym och knäsvaga majestät ha en nästan komisk verkan.
Källa: Project Runeberg ·