Sergels konst

Sergels förhållande till Larchevéque har först blifvit riktigt klart genom publicerandet af hans själfbiografiska bref till Gjörwell, dateradt Köpenhamn d. 12 jan. 1797 (i Göthes efterskrift till Sergelmonografien, »Sergelska bref», Stockholm 1900). 1

»/)/>. Pierre Larcheveque, Premier Sculpteur du Roi, Chevalier des Ordres de l'Etoile Polaire et de St. Michel, kom till Sverige 1756 på hösten. Han gjorde flera Allegoriska Figurer som pryda Rikssalen i Slottet. Han gjorde modellen till Altaret i Slottskapellet, han har själf icke afslutat mer än statyn som framställer den Evige Fadern, och de två Änglarna som uppehålla en Strålkrona. Hela resten har förblifvit i ett medelmåttigt utkast, emedan Mr. Larchevéque fick i uppdrag att utföra Gustaf Adolfs Ryttarstaty, hvartill han gjorde en skiss och som han upprepade år 1758, då vi voro i Paris. Denna modell gjorde honom den största ära; det var en grupp. Segern flög med Konungen i full galopp för att uppnå honom och kröna honom med lagern. Idén var vacker: ty segern följde svenskarna efter striden. Detta förslag blef icke utfördt på grund af sparsamhets- och partianda. Larchevéque gjorde en annan modell, som har blifvit utförd och som jag har ebaucherat före min resa till Italien 1767; och samtidigt gjorde Larchevéque modellen till Gustaf I, som han själf ciselerade i brons med sina elever Adams och Wertmiiller. Larchevéque har gjort två grafvar, som äro placerade i Göteborg. Olyckliga anfall af apoplexi tvingade honom att göra en resa till Frankrike, han återkom till Sverige: då han ännu en gång råkade ut för samma olycka, lämnade han oss för alltid, behöll sin pension och dog i Montpellier 1778, i September månad, saknad af sina vänner och af alla som göra rättvisa åt förtjänsten och den mest aktningsvärda karaktär. Hans ofantliga korpulens hindrade honom att arbeta så mycket, som han hade önskat. Hans minne skall vara mig kärt hela mitt lif, som en god Vän och Mästare.»

Mera själfständigt arbete nedlade Sergel i porträttkonsten, hvari han redan vid denna tid var en flitig mästare. Särskildt bysten af målaren Johan Pasch (i Nationalmuseum) utmärker sig för sin energiska, liffulla modellering. Stilen är närmast fransk, men hermformen är antik. Sannolikt tillhör arbetet den senaste tiden före utresan till Paris.

1 Denna Sergels utförligaste själfbiografi är skrifven på franska men har af mig till större delen öfversatts till svenska för att kunna

3—142815. B ris ing. Sergels konst.

14. Porträttbyst af

DEKORATIONSMÅLAREN

Johan Pasch.

Bronserad gips. Nationalmuseum.

Af porträttmedaljonger, som på grund af datering eller andra omständigheter kunna räknas till denna period nämnas flera hos Göthe (sid. 31). De utmärka sig för en lägre relief och en sirligare inram-niiig än den Sergel i sina senare arbeten använde. Jämte föräldrarnas porträtt på Spånga äro att framhålla särskildt Adelcrantz’ och Olot

på passande ställen styckevis infogas i denna bok. Den fullständiga franska texten finnes emellertid endast i Göthes anförda arbete.

Fig. 14.