Sida 61
på takmålningarna i Carracciernas galleri, kunde han i samma Palazzo Farnese vandra omkring bland alla de forntidens mästerverk, som då ännu icke gjort resan till Neapel, hvars konung de tillhörde. Hvilken frisk svalka, hvilken lugn
värdighet i förhållande till all oron och trängseln där uppe i taket! Här fanns i längden ingen tvekan om valet. Sergel vände barocken ryggen och beslöt sig för att vandra i de antika mästarnes fotspår. Franzén säger, att han också insåg sitt misstag i fråga om Michel-angelo. »Väl stod han häpen för den jättelika storheten i hans verk, men då han vid dem tänkte på Titanerna, som bestormade himmelen, så gåfvo honom de Gamles bilder en föreställning om Gudarna själfva, om deras lugna höghet och obemödade styrka.»
Hvad betydde då antiken för den unge Sergel ? Att han icke lärt känna den närmare i Stockholm ha vi redan sett. Den
miljö i hvilken han växte upp var ingalunda präglad af någon antik smak, och hans kunskaper i de klassiska språken voro helt säkert minimala. Sergel var icke född till arkeolog, han har efterlämnat blott några kortfattade och illa stafvade anteckningar om konst, han var öfver hufvud ingen teoretiker men en stor praktiker. För såvidt
40. Tobias bärande fisken. Statyett i terrakotta
Fullerö.
Källa: Project Runeberg ·