Sida 62
som nyklassicismen var en lärd och antikvarisk konstriktning, hade alltså Sergel klena betingelser att bli dess förkämpe. Men hvad som brast honom i lärdom ersattes honom mångdubbelt i hans förmåga att uppfatta konst, ty härigenom hade han direkt tillgång till antikens rikaste guldgrufva, ända in i dess lön-ligaste skattkamrar. Hvad en »canis grammaticus» aldrig kan uppfatta, det ser den konstnärligt förnimmande med en enda blick, och förgäfves skola de
41. Dionysos körande tigerspannet.
Teckning i rödkrita. Nationalmuseum.
lärde söka omgifva antiken med taggtrådsnät, så länge otaliga skulpturer och målningar visa vägen direkt till dess hjärta. Helt naturligt har Sergels blick på antiken till en början varit ensidig. Hvad som främst tilltalade honom var dess andliga frigjordhet, som han återfann äfven i dess orgiastiska afarter. Det må vara förlåtligt och förklarligt, om den svenske akademieleven, som i Stockholm varit van vid nog så borgerliga förhållanden, blef mäkta imponerad af den naturliga och skenbart från alla skrankor befriade lifsglädje, som talade ur den antika världens konstnärliga monument. Alla dessa reliefer, där Dionysos stormade fram med sitt följe af mänader, satyrer och nymfer, tyckas ha gjort
Källa: Project Runeberg ·