Sida 80
Hur Sergel först gjort bekantskap med Homeros är oss obekant, men det kan antagas, att det skett genom någon öfversättning i utdrag. Att han under Romtiden icke fått tid att lära känna honom fullständigt, torde man kunna sluta af ett bref från hans ålderdom till Abildgaard, dateradt Dömestorp den io februari 1797, hvilket samtidigt är ett vittnesbörd om Sergels höga uppskattning af Homeros: 1 »Jag tackar dig för att du ej glömmer oss (Sergel och Ehrensvärd) i dina studiestunder, vi förlora ej heller vår tid, ty ack, af de fem tomer af Homer, som jag medfört hit, återstå knappt mer än pärmarna. Detta skall påskynda min återkomst, ty alltsedan jag har smakat denne klassiske författare kan jag ej längre studera någon annan än min Homer. Virgilius, plus Jlattetir, må kunna behaga den gode pappa De Geer, för min del kan jag endast i den gudomliga floden hämta den djupa kunskap som väcker lif i de domnade sinnena.»
Tidigare (1785) hade Sergel skrifvit om sin konstnärskamrat i Rom, den franske målaren Julien de Parme, att »han var den ende, som var mästare af den stora historiska stilen, värdig att måla Homeros».
Men det förnämsta vittnesbördet om Sergels förhållande till den grekiske skalden skänkes oss dock af de skulpturer han utfört med ämnen ur de home-riska dikterna. Här kunna vi följa honom på hans studiebana och konstatera huru hans uppfattning af motiven, från att ha varit relativt ytlig och tillfällig, blir alltmera djupgående och betydande.
Det tidigaste arbete från Sergels Romtid, som direkt ansluter sig till Homeros, torde vara den lilla lerskissen af Jupiter och Juno i Nationalmuseum. Fig. 54.
1 Göthe. Sergelska bref, sid. 24.
54. Jupiter och Juno.
Skiss i bränd lera. Nationalmuseum.
Källa: Project Runeberg ·