Sergels konst

v. Dalins medaljonger. Ett af de bästa porträtt Sergel utfört före sin resa till Rom är emellertid icke ett skulpturarbete utan en teckning, och föremålet är en okänd dam, som enligt den oriktiga påskriften skulle vara identisk med hans älskade Anna Rella, eller Anna Elisabeth Hellström, hvilken dock först på 1780-talet tyckes börjat att spela någon roll i Sergels lif. Porträttet är dateradt d. 1 mars 1767, alltså några få månader före ut-resan, och föreställer en liten täck rokokodam med bandmössa. Teckningen som tillhör fru Sofia Sergel, har aldrig förut varit omnämnd eller reproducerad.

Om det tillägges att Sergel året före sin utresa gick och lärde sig radera, förmodligen i akademiens gravyrskola (som leddes af Floding), så ha vi afslutat listan på hans arbeten som akademielev. Några 7-7. blad af hans hand bevaras på Nationalmuseum och Tosterup. Någon mästare på detta område blef han väl aldrig, men ett faktum att fasthålla är, att denne borne plastiker visar sig ha sinne äfven för måleriska värden, särskildt ljuseffekter.

Den stilriktning, som Sergels ungdoms-konst tillhör, har man med rätta karakteriserat som fransk rokoko. Att i sådan, såväl som i barockkonsten, icke saknas ett element af klassicism, är något som moderna konsthistoriska författare icke varit blinda för (se t. ex. Le-vertin: Den franska klassicitetens konstlära).

Men en sak är att ämnesvalet och hela den yttre apparaten kunde vara antika, en annan är att formuppfattningen icke ens inom skulp- l6 P0RTRÄTT af en okänd dam. turen hade ett rent plastiskt ideal utan såg blyertsteckning 1767. Tillh. fru s. Sergel.

15. K. F. AdelcRantz, aRkitekt och öfverintendent.

Medaljong i gips.