Sida 45
anordnades bl. a: en särskild Sala delle Muse, i hvilken Pius VI anbragte den 1774 funna kitharaspelande Apollo jämte 9 statyer af muser, bland hvilka dock några voro anonyma draperifigurer, som blott genom restaurering blifvit karakteriserade som sånggudinnor. Gustaf III, som såg samlingen 1784, skaffade sig genom Volpato en liknande serie. I samma sal voro också uppställda Gany-medes med örnen, Apollon Sauroktonos och den sårade Adonis.
Näst Vatikanen var den kapitolinska s ku lp tur s am lingen den förnämsta. Den var som i våra dagar fördelad på Palazzo dei Conservatori och det midt emot liggande palatset. Mellan båda stod då som nu Marcus Aurelius’ ryttarstaty. I konservatorspalatset stod Varginnan, Törnutdragaren m. fl. statyer, i det kapitolinska muséet var Den döende gladiatorn (galliern) det stora bravurnumret, men dessutom torde Sergel här ha lagt märke till den Kapitolinska Venus, Amor och Psyche, porträtten af filosofer och kejsare, några egyptiska statyer och några faunfigurer, däribland särskildt den bekanta Faunen med geten af röd marmor, som stod i Stanza delle Miscellanee (numera i Stanza del Fauno).
I museibyggnaden fanns på Sergels tid en modellskola, i hvilken man på aftnarna tecknade efter lefvande modell vid lampljus. Utom lampan, som belyste modellen, hade hvarje elev en egen lampa. Man hade också tillfälle att se skulpturerna vid eldsbelysning, ett bruk som ännu bevarat sig i Rom vid festliga tillfällen. Den som sett Den döende galliern och de andra skulpturerna i kapitolinska muséet vid fackelsken skall, äfven om han är museiman, förvåna sig mindre öfver att den gamle hofintendenten L. J. v. Röök ibland brukade ställa till små fester med belysningseffekter i Kungl. Museum på slottet i Stockholm. Uppfinningen var gjord långt före Rööks tid. Icke dess mindre torde Roms stadsfullmäktige utgöra den enda myndighet i våra dagar som bibehållit detta gamla bruk, och de kunna till sitt försvar anföra att statyer lyckligtvis icke äro så eldfarliga som taflor.
Den kapitolinska skulptursamlingen kunde visserligen icke täfla i beröm-
32. Döende gallier.
Kapitolinska muséet.
Källa: Project Runeberg ·