Sida 44
digaste plats i Rom, ja i hela världen. Gården var omgifven af åtta nischer, i hvilka stodo lika många berömda statyer, fyra af nischerna voro öppna, men de fyra förnämsta voro slutna och innehöllo Laokoon, Apollo, »Antinous» (Hermes) och Torson. I de öppna nischerna stodo »Herkules med Hylas i armarna» (kejsar Commodus), 2 Venusstatyer (en »Venus i badet» och en »Venus Felix», som i själfva verket föreställde Sallustia, Alexander Severus’ gemål som Afrodite) samt en Flodgud. Midt på gården stodo två kolossala statyer af Nilen och Tibern och en stor skål af porfyr, och fördelade på olika platser syntes grekiska reliefer och andra smärre konstverk.
För att förstå den extatiska vördnad, hvarmed den konststuderande trädde in på denna gård, bör man läsa Winckelmanns berömda beskrifning af Apollo del Belvedere, citerad af Volkmann, hvilken staty för oss har det speciella intresset att den påverkat Sergels framställning af Gustaf III.
Statyn af Apollo är det högsta ideal af konst bland alla verk af forntiden, hvilka hafva undgått dess förstöring. — — — Denne Apollo öfverträffar alla andra bilder af honom så mycket som Horners Apollo den som de följande diktarne måla. Höjd öfver det mänskliga är hans växt, och hans ställning vittnar om den honom uppfyllande storheten. En evig vår, som i det lyckliga Elysium bekläder de mogna årens bedårande manlighet med behagfull ungdom och leker med ljufva smekningar på hans lemmars stolta byggnad. Gå i andanom in i de okroppsliga skönheternas rike och försök att blifva skapare af en himmelsk natur, för att fylla anden med skönhet, som höjer sig öfver naturen: ty här är intet dödligt eller något som talar om mänsklig torftighet. Inga ådror eller senor upphetta och röra denna kropp, utan en himmelsk anda, hvilken utgjutit sig som en mild ström, har liksom uppfyllt denna figurs hela omkrets. Han har förföljt Python, mot hvilken han först har brukat sin båge, och hans mäktiga gång har uppnått och nedlagt honom. Från höjden af hans tillfredsställelse går hans upphöjda blick, som in i det oändliga vida utöfver segern: föraktet sitter på hans läppar, och vreden, hvilken han sluter inne, blåser i hans näsvingar och tränger ända upp till den stolta pannan. Men freden, som sväfvar däröfver i salig ro, förblifver ostörd, och hans öga är fullt af ljuf-het som bland muserna, hvilka söka omfamna honom. O. s. v.
Det vatikanska muséet fick år 1773 en tillbyggnad, Museo Pio-Clementino, som var grundlagdt af Clemens XIV men fullbordades först af Pius VI. Här
Källa: Project Runeberg ·