Sergels konst

del Belvedere, Apollino, Venus, Brottarna etc., hvilka förut ansetts som kanoniska mönster, förlorade i rykte, då däremot kolosserna på Monte Cavallo, den Ludo-visiska Juno, öfverhufvud alla verk af stor och hög stil blefvo mera aktade, ja af många obetingadt aktades som de förträffligaste af alla konstverk.»

Redan Mengs hade för öfrigt sinne för olika arter af antik konst, han skiljer i likhet med Winckelmann och Ehrensvärd på olika stilar: den höga, den sköna, den behagliga, den uttrycksfulla, den naturliga etc. Som prof på konstverk i den behagliga stilen nämner han den mediceiska Venus och Hermafroditen i Villa Borghese.

Den betydelse antiken kom att hafva för Sergels konstutveckling är emellertid icke angifven enbart genom att uppräkna de under hans ungdomstid kanoniska statyerna. För att fullt förstå den skulle man helst kunna följa honom på hans studiebesök i Roms gallerier och se hvad han aftecknade eller upp-skref. Tyvärr äro hans skissböcker icke så fullständigt bevarade, att en dylik kontroll är möjlig annat än i vissa fall. Men hvad som låter sig göra är att undersöka hvad som på Sergels tid fanns af antika konstverk i Rom, med ledning af samtida skildringar, sådana som Volkmanns. En sådan undersökning har också sitt eget intresse, därför att de romerska konstsamlingarna sedan dess genomgått så oerhörda förändringar, att de i våra dagar gifva ett helt annat intryck än fordom. Någon fullständig förteckning har väl ännu icke åstadkommits men skulle vara värdefull för kännedomen om den dåtida konstens samtliga källor. Här nedan skola blott nämnas några af de viktigaste samlingarna och konstverken, särskildt de som finnas omnämnda eller aftecknade i Sergels bref och skissböcker. 1

Att komma in i den vatikanska antiksamlingen hade ibland sina svårigheter. Volkmann berättar att kustoden brukade stänga in sig med några besökande, så att man ofta kunde få »lura ett par timmar» utanför dörren, innan han visade sig. När man blef insläppt, hade man att gå genom ett långt galleri, vid hvars ända låg statyn af »den döende Kleopatra» (den sof-vande Ariadne), bredvid en springbrunn. Därifrån kom man till en öppen gård med statyer, »il Cortile del Belvedere», hvilken ansågs för den märkvär-

1 Utom hos Volkmann och Ramdohr m. fl. samtida källor finner man uppgifter om 1700-talets romerska konstsamlingar hos bl. a. Jtisti, Winckelmann und seine Zeitgenossen, Bobé, Frederikke Brun og hendes Kreds, F. J. Meier, Efterretninger om Billedhuggeren Johannes Wiedewelt.