Sida 16
grupp. En jämförelse mellan Pugets och Falconnets tolkningar är belysande för konstutvecklingen. Det lilla formatet, som den senare mästaren använder, är det för receptionsstycken vanliga, men den största skillnaden vid en jämförelse med föregångarens grupp är dock den, att barockens patos aflösts af rokokons måleriska realism. En komposition som denna med ett ben stickande rätt ut i luften är i grunden fullständigt oplastisk, och detta faktum fördölj es icke af den skickliga naturalistiska behandlingen i öfrigt. Så mycket mera frossade den samtida kritiken i grymt vällustiga sensationer: »Alla hans muskler», hette det,
»äro i den starkaste sammandragning, som smärtan kan åstadkomma. Hans öppna mun tyckes utstöta de mest skärande anskrin.
Man ryser, när man ser honom, och förbannar det osaliga öde som beröfvat honom hvarje försvar.»
Ännu större intresse för oss än dessa båda grupper har likväl ett recep-tionsstycke som utfördes af Edmé Dumont 1768, samma år som Sergel och Larchevéque vistades i Paris. Utan tvifvel har den svenske akademieleven gjort
bekantskap med detta arbete, förmodligen redan i konstnärens atelier, eftersom det officiellt antogs af akademien först i oktober. Det är också ett af de bästa konstverk, som hela denna ganska ojämna serie af receptionsstycken har att uppvisa. Formatet är som vanligt litet, men kompositionen är mera sluten och skulptural än hos både Puget och Falconnet, icke minst därför att lejonet saknas och hela figurens uppmärksamhet är inriktad
på klyfvandet af trädstammen. För öfrigt har 6. Falconnet. , .. , ... . . .... .
Milon. Liten grupp i marmor, louvre. konstnären briljerat 1 framställningen af en
5. Puget.
Milon. Kolossalgrupp i marmor. Louvre.
Källa: Project Runeberg ·