Sida 60
gelser på aftnarna vid aktstudierna. På detta sätt lärde han sig förstå hvilken komplicerad byggnad människokroppen i själfva verket är, och han fick respekt för naturens former. Detta öfverväldigande intresse för detaljerna satte naturligtvis märken i hans plastiska kompositioner från denna tid, såsom man tydligt ser af terrakottagruppen med Tobias och fisken och ännu kan spåra i den något senare Faunen.
Tobias och fisken är en komposition fullständigt i Carraccis anda: en her- Fig- 4°• kulisk figur med armarna lyftade, så att muskelspelet vid axlarna framträder, påminnande om de giganter som uppbära taket i barockpalatsen. Fiskar af denna art fann Sergel målade både i Pal. Farnese och Farnesina. Men Tobias har också släktskap med Roms många fontänfigurer, och i den spiralvridna grundlinjen återkommer en af principerna för barockens gruppbildningar, som Sergel hade kunnat lära känna redan genom Bouchardons enleverings-grupper för slottet i Stockholm. Därför kan man räkna Tobias och fisken som den af Sergels skapelser från Romtiden, hvilken mest öfver-ensstämmer med barockstilen, ehuru man här liksöm i Mercurius och Psyche finner samma sunda respekt för tyngdlagen, som barocken aldrig kunde lära sig. Trots den öfverdrifna muskulaturen är därför Tobias med fisken en utmärkt skapelse och skulle i förstorad skala som fontänfigur pryda hvilken slottsträd-gård som helst. Andra spår af Carraccis inflytande finner man, som Julius Lange påvisat, i tvenne små skisser i Nationalmuseum, den ena föreställande Jupiter och Juno, den andra Venus och Anchises. Bägge motiven förekomma Fig. 54 i Palazzo Farneses takmålningar.
Men hvad blir under allt detta af de antika studierna? Hittills tyckes den unge svenske bildhuggaren ha tagit mera intryck af måleri än skulptur och mera af renässansen än antiken. Han nämner efter Neapelresan äfven Michel-angelo. Han fördolde icke ens sina sympatier för barocken, ehuru just på denna punkt hans kritik var som vaknast. När han tröttnat att blicka upp
Källa: Project Runeberg ·