Tillbaka Read Runeberg

Romaner 2. Första älskarinnan

Originalsida 16
Originalsida 16
Originalsida 16
Originalsida 17
16–17

Sida 16

»Hvad skulle du?» förargades presidenten; »hvad star du och hackar efter!... Hvem är du? Hvad vill du?»

»Jag skulle gå hit med en biljett,» svarade ändtligen flickan, trädande presidenten något närmare.

»En biljett?... Hvad är det för en?»

»Den här ... det är den här biljetten,» genmälde flickan, läggande på skrifbordet en förseglad biljett af gröfre papper, hvarefter hon återvände till dörren och stannade der.

»Tiggarbref nu igen, kan jag väl tro!» mumlade embetsmannen halfhögt; »hvad kan det här nu vara för en passagerare?... Aha, hon igen, den der välsignade menni-skan?» tillade han med en blick af harm på den lilla bud-bärerskan.

Derunder bröt han förseglingen och började studera innehållet, hvilket äfven läsaren torde taga kännedom af, varande detta som följer:

»Herr president!

Det är en döende som skrifver dessa rader. Döende ber jag er ta vård om min stackars dotter, så att hon inte blir lika olycklig som hennes mor varit. Den döende ljuger aldrig, och derför bedyrar jag, vid min själs salighet, att detta barn äfven är ert, fast ni alltid nekat för det. Ni har nekat, för ni ville aldrig uppfylla era skyldigheter mot ert barn, utan jag har fått släpa mig fram i nöd och elände. Men nu har jag förlåtit er allt det onda ni gjort mig, och jag skall efter döden välsigna er, om ni ser till min värnlösa Amanda, som ni aldrig förut velat se eller höra talas om. Det är hon som efter min död skall bära dessa rader till er, och betrakta henne noga då, så skall ni få se, att hennes ansigte liknar ert så mycket. Var snäll emot henne och snäs henne inte, för hon har då ingen mor, som kan aftorka hennes tårar. Låt henne få gå i skolan, så hon får lära sig kristendom och annat, som är nyttigt för ett ärligt lefnadssätt. Det är inte för mig jag ber, fast jag lidit mycket och varit mycket tålig, och inte heller har jag särdeles besvärat er för min skull. Gode herr president, så framt ni sjelf en gång vill dö med lugn, så släpp inte Amanda vind för våg ut i veriden, ty till hvem skall ett fattigt barn utan far och mor vända sig? Skulle jag be om något för mig, så vore det till en kista och svepning, så att jag hederligt kunde komma ned i jorden, och det vore inte för mycket

Källa: Project Runeberg ·