Sida 243
störtregnet, medan den resande i stället skötte tömmarne och piskan.
»Banka på, herre 1... Han orkar nog fram,» uppmanade skjutsgossen.
»Du är just inte rädd om din fars kreatur,» anmärkte den resande.
»Jesiken, hvad jag det är!» svarade gossen-, »men när det är på det viset att det är så här mörkt och blöter ned så. .. Om man ändå kunde hinna upp den der vagnen som ...»
»Den der vagnen, som körde från gästgifvargården i detsamma jag kom dit?»
»Ja, herre!»
»Den är väl redan i Göteborg, min gosse .. . Det såg ut för att vara ett mycket lätt åkdon och hade tre hästar.»
»Per Matssons hästar äro inga storskalingar, herre . .. Blacken vår tar nog fatt dem, fast de ha en half timmes försprång... Det vore visst väl, om vi kunde hinna upp vagnen.»
»Hvarför är du så angelägen om det?»
»Jo, ser herrn, det är så att. . . herrn vet väl att posten röfvades i går?»
»Jag hörde talas om det på gästgifvargården.»
»Det var just på den här vägen,» berättade skjutsgossen; »nej, inte just på den här, inte, utan på den södra vägen... Hu! Hvad var det?»
»Jag tror, att du är något spökrädd af dig.»
»Spökrädd?... Usch nej, herre!... Men herrn vet väl, att en så’n faslig mängd med fångar i veckan som var rymt från Carlsten?»
»En faslig mängd?... Du är illa underrättad... det var blott tvänne som lyckades rymma. Så berättade man åtminstone på gästgifvargården.»
»Men nog är det sant alltid, att posten blef röfvad i går... Postkarlen är hemma från vår by, och han blef skuren med knif ända upp till örat, så det är hiskligt hvad han ser ut.»
»Och nu fruktar du för, att detsamma kan hända dig?»
»Inte har jag tjockare skinn än postkarlen, och inte herrn heller.»
»Och icke heller har du någon postväska, som kan bortröfvas ... Var du lugn, min gosse!»
Källa: Project Runeberg ·