Sida 289
»Finns det då ingen polis till hands!» fortfor den lille svartmuskige herrn, ursinnig öfver sin förlust; »jag hade visst inte mycket pengar i plånboken, men der fanns bref, som jag icke ville förlora för allt i verlden!» tillade han, under det han kastade misstänksamma blickar på alla, som omgåfvo honom, oaktadt allt det deltagande man tycktes egna hans olycka, för hvilken man till och med glömde den likaledes bestulne brukspatronen, som stod tigande och flat med sitt sönderskurna frackskört i handen.
»Jag anhåller, att alla härvarande låta visitera sina fickor,» föreslog den lille mannen.
Detta förslag upptogs med allmänt knot.
»Ja, mina herrar, jag går ej ur stället, förrän hvar och en vändt ut och in på sina fickor!» skrek den lille herrn under de mest förolämpande åthäfvor, hvilket allt slutligen hade den följd, att den lille mannen blef nästan utknuffad ur farstun ut på gatan, h varefter han, under utösande af förbannelser öfver teatern, polisen och hela staden aflägs-nade sig med skyndsamma steg.
Efter någon stunds orerande återstäldes lugnet i farstun, och alla fäste nu odeladt sin uppmärksamhet vid grosshandlaren och brukspatronen.
»Förlorade herr brukspatronen mycket?» frågades från alla håll.
»Jag kan ej minnas så noga,» svarade denne; »på sin höjd några tusen riksdaler... ett lappri, mina herrar, som icke lönar mödan att väsnas för.»
Alla beundrade denna undergifvenhet, värdig en börsens matador, hvarefter grossören gick uppför trapporna med högburet hufvud och dinglande frackskört.
»Du går väl upp och ser på fjerde akten?» frågade handelsmannen sin vän Alm, hvilken han fann stående i porten till teaterhuset.
»Nej,» svarade denne, blickande tankfull ut på den mörka gatan.
»Inte det?. . . Nå, på det hela taget är det bästa förbi. . . Lucie är död och kommer ej mer fram på scenen. .. Nå, för tusan, hvad tyckte du om Olivia Heuser?»
»Jo, mycket, mycket!»
»Fägnar mig... syperb figur, min bror!»
Källa: Project Runeberg ·