Sida 40
fadder åt det sjunde barnet, emedan ingen ville gifva fadder-gåfva åt en tiggares barn.
Då visste sig tiggaren ingen lefvande råd, utan begaf sig en dag djupt in i skogen och grät så bitterligen, att tårarne föllo öfver gräset och blommorna, liksom daggen i morgonstunden, och han klagade högeligen öfver att ingen ville stå fadder åt hans nyfödda barn.
Då mötte honom en man, och den mannen hade ögon spm himmelen blå, och hans lockar dé skeno som solen.
»Min gubbe, hvarför gråter du så svåra?» frågade mannen, och hans röst klang som en harpotojr från Salems dal.
Då svarade tiggaren:
»Herre, ingen vill stå fadder åt mitt nyfödda barn, och derför gråter jag så svåra.»
Då sade mannen: :
»Ar det icke för annat du gråter, så vill jag stå fadder åt ditt nyfödda barn.»
»Hvem är då du?» sporde tiggaren.
»Jag är din Gud och mästare,» svarade mannen och log, och vid det han log, började gräset och blommorna på marken att skaka af sig tårarne och lysa med ny fägring, och bladen i den stora skogen sjöngo såsom englatungor bruka sjunga.
Men tiggaren sade:
»Och om du är min Gud och mästare, så delar du så orätt här på jorden, ty åt somliga gifver du allt, men åt andra intet, och derför vill jag icke hafva dig till fadder åt min son.»
Derefter gick tiggaren djupare in i skogen, gråtande och klagande väl bittrare än förut.
Då mötte honom en annan man, men den mannens ögon lyste som brinnande kol, och hans hår fladdrade som en eldslåga i stormen.
»Min gubbe, hvarför gråter du så svåra?» frågade mannen, och hans röst vai såsom orkanen, när den tränger genom remnorna i en uråldrig ruin.
Då svarade tiggaren:
»Herre, ingen vill stå fadder åt mitt nyfödda barn, och derför gråter jag så svåra.»
Då sade mannen:
»Är det icke för annat du gråter, så vill jag stå fadder åt ditt nyfödda barn.»
Källa: Project Runeberg ·