Sida 49
»Ja så, det är den här som skall se ut som ett skelett!» ropade Alm, i det han förargad ryckte den sofvande i armen.
»Hvem är herrn? Hvad vill herrn?» frågade häftigt qvinnan, hvilken repat mod och närmade sig sängen med föga vänliga blickar.
»Jo, jag vill veta hvad det här är för en skälm,» svarade Alm, fortfarande med sina något oartiga väcknings-försök.
»Hvarför får han inte sofva i fred, och med hvad rättighet rusar herrn in till obekant folk?» fortfor värdinnan, fattande i sin ordning Alm i armen för att hejda den.
»Tig, menniska, och håll er på afståndl» ropade kammar-skrifvaren, knuffande undan qvinnan; »vill ni vakna, karl, eller skall jag väcka er med tjenligare medel!» ropade han, dragande den sofvande i den ena polissongen.
Det förtröt vår hederlige filantrop, att han låtit narra sig af en bedragare, ty han insåg nu klart, att hela annonsen endast var en snara, utlagd för att fånga den obetänksamma välgörenheten.
»Hvem djefveln lufvasl» röt karlen, som ändtligen vaknade och satte sig upp i sängen.
»Ni heter ju Broms, ni?» frågade Alm häftigt och gnuggade händerna, liksom beredde han sig på att örfila upp det onaturliga skelettet, han hade framför sig.
»Visst fan heter jag Broms!» svarade karlen, mönstrande med sina stora grå ögon vår filantrop från topp till tå; »var det herrn som ryckte mig i håret?»
»Svara mig, karl! Det är ju ni som satt in den der annonsen i Dagbladet?»
»Ja ... än se’n?... Hvad angår det herrn?... Har inte den äran att känna herrn.»
»Och det är ni som mer liknar ett skelett än en menniska?»
»Ack, herre!» svarade Broms, lutande hufvudet nedåt bröstet och antagande den mest gudsnådliga uppsyn, »det är ingenting mot hvad det varit.»
»Ja så, ni har varit ännu tjockare och rödbrusigare!» ropade Alm.
»Ack, herre!» klagade Broms, »jag är inte såsom jag nu synes... det är en så ryslig sjukdom så. . . ingen läkare
Källa: Project Runeberg ·