Sida 193
»Nej, nej! Ni bör icke möta henne, ni bör icke se henne meial» medgaf Denise ifrigt, liksom fruktade hon att ett nytt möte kunde förändra allt; »men hon skall bli ursinnig för det jag tillätit er gä.»
»Hur skulle ni kunna hindra mig, om ni också toge alla hennes lakejer till hjelp?... Jag är karl och dertill beväpnad . . . markisinnan vet att jag är beväpnad . . . Säg henne, att jag med terzerolen på ert bröst tvungit er att öppna dörren.»
»Men hvad skall jag hitta på för skäl till ert aflägs-nande, monsieur Armand?»
»Säg att jag mådde illa, säg att jag var förargad för det hon lemnat mig ensam, att jag var ursinnig för det hon satt så länge i salongen med en annan karl, den bofven, den nidingen! . . . Säg allt hvad ni vill!»
»Så skynda då!» uppmanade nu Denise, i det hon öppnade samma dörr genom hvilken hon kommit; »i denna farstu är en trappa, som bär till trädgården samma väg ni kom . . . Men hur skall ni hitta i ett sådant mörker? . . . Ack, om jag blott vågade följa er, om jag...»
»Nej, nej!» nekade Armand; »jag har ögon som en katt, som en tiger...»
»Ack, den der tigern, monsieur Armand I» suckade Denise med tanken på menageriet och det första mötet; »den der tigern ...»
»Ja, den der tigern,» medgaf Armand; »men släpp mig, bästa Denise; hon kunde komma!»
»Ja, ja, hon kunde komma. . . bevare oss Gud för det, gode Armand!.. . Men hur kan jag träffa er, för att underrätta er, för att säga er . ..»
»Det är gifvet att vi skola träffas . . . Jaså, det här är farstun, som ...»
»Ack, Armand!»
»God natt, goda flicka! . . . Aldrig skall jag glömma . . . Ah, der är första trappsteget».
»Jag ville göra allt för er, Armand!»
»Hvad ni är god . . . Och det här bär till trädgården, säger ni?»
»Och ni skall aldrig glömma mig, gode Armand! . . . Det är ju så?»
«Lita på min tacksamhet... Här är ledstången, tror jag... God natt, god natt!»
Källa: Project Runeberg ·