Sida 196
såg man denne, i sin vanliga rödrutiga blus, hasta mellan vinfastagen på ifrågavarande nederlagsplats, letande och frågande efter Hvita Björnen, ty, som bekant är, tillhörde denne vindragarnes talrika klass. Han hade icke sprungit många famnar förrän han upptäckte sin f. d. lärare i konsten att slåss med fotterna, stödd mot ett fastage och med mörk blick mottagande sin fosterson.
»God morgon, fader Simon 1» ropade Armand, i det han vidrörde en af de gröfsta händer i verlden.
»Hvad står på!» brummade denne, kramande ynglingens hand nästan för hårdt att kunna tillskrifvas ett hjertligt välkommen eller en känsla af belåtenhet.
»Parbleui» yttrade Cambon, blåsande i sin högra hand; »ni har sofvit illa i natt, käre Simon 1»
»Såå,» svarade Hvita Björnen, i det han, vändande sig ifrån sin f. d. lärjunge, fattade en hisklig spak eller häfstång, medelst hvilken han började framrulla det fastage, mot hvilket han hvilat sig, »såå, jag har sofvit illa... Ditt blåsande på fingerspetsarne röjer dock, att den sömnlösa natten åtminstone icke gjort mig slapphänd.»
»Ni är en björn, Simon, utan att ni derför behöfver visa tänderna eller nyttja ramarne,» förklarade Cambon, något förargad öfver sin gamle väns plumpa sätt; »gjorde jag rätt, så skulle jag icke berätta er den glada nyhet, jag har att förtälja och för hvars skull jag egentligen kommit hit i dag.»
»En glad nyhet!... Hå tusan!»
»J[a visst, en mycket glad nyhet.»
»Ar då Guizot hängd eller Louis Philippe guillotinerad?» frågade Hvita Björnen, fortfarande att rulla fastaget.
»Ni begär nog mycket på en gång, käre Simon . . . Jag kan icke glädja er med denna nyhet. . . Men jag har en annan, som säkert skall fröjda er mycket mer.»
»Och det är?»
»Ni kommer väl ihåg att jag för några dagar sedan besökte er, och att jag då talte med er om en viss sak?»
»Jaså, den der vissa saken, som din far äfven har pratat vidt och bredt om ... Hör du, Armand lille, helsa din far och be honom göra sig en skalle af trä i stället för den, som han snart är på väg att förlora.»
»Simon! Ni låter bli att smäda min far!» förklarade Cambon den äldres son.
Källa: Project Runeberg ·