Sida 195
Elfte kapitlet.
Madelone får sin grafvård.
Paris, som har allt i sä stor skala, har naturligtvis äfven en nederlagsplats för viner, som öfverensstämmer med allt det öfriga. I grannskapet af Jardin des Plantes finna vi detta nederlag ofvan och under en mark, som fordom tillhört ett kloster, upptagande ett jordområde af omkring 200,000 qvadratalnar och inom sitt höga, prydliga jern-staket inneslutande flere utmärkt vackra och ändamålsenliga byggnader, dels boningshus, dels varuhus, samt försedd med icke mindre än fyrtionio stora källare, hvilka, efter hvad man påstår, rymma 175,000 vinfastage. Ack, de klostren! Hvad de egentligen skulle med källare som rymma så många tusen fastage, är svårt att veta. Omöjligen kunde de hafva behöft dem alla för sitt vinförråd, ehuru de heliga fädernas törst, om ej efter rättfärdigheten, åtminstone efter drufvan, är allom bekant. Icke heller kunde de gerna ha gjort sig så mycket besvär enkom för fångars beqvämlighet, emedan de, hellre än att draga på sig ett så stort antal af dessa, att det kunde blifva besvärligt, brukade helt enkelt expediera dem, t. ex. låta dem svälta ihjäl, för att icke göra sig skyldiga till blodsutgjutelse. Emellertid ha de helige fädernes verk kommit efterveriden till nytta. Vi ha redan visat, hurusom vi hafva dem att tacka för uppfinningen af cellsystemet samt för den mängd af underjordiska fängelsen, hvilken icke kan undvaras så länge brottet och förtrycket täfla med hvarandra i konsten att värfva rekryter till olyckans härar och befolka eländets mörka, men rymliga nästen. Vi se nu äfven, att åtskilliga af dessa underjordiska salar upplåtits till förvarande af vinfastage och att Bacchus, den olympiske juvenalen, med sina bacchanter icke försmått att välja till residens dessa riken, som fordom egdes af Pluto med hela hans anhang af infernaliska qval.
Morgonen efter den natt, som varit vittne till Armand Cambons språng öfver häckar, dammar och trädgårdsmurar,
Källa: Project Runeberg ·