Sida 236
sjelfva utom gränserna, om man lägger deras hufvud på . . . Men det är för olyckligt, att man så ofta skall halka in på politiken, att man alltid, när man trampar på republikens jord, äfven skall tro sig trampa på kullstjelpta troner! Dock, det blir väl bättre, när man återkommit till sin kalla, förståndiga nord, der tronen ännu står upprätt och der den icke stjelper så lätt, emedan några vackra minnen omhägna den, emedan den icke alltid hemtat sin purpur ur dygdens rodnad och oskuldens blod. Det har stått annat än guldsmidda laster vid dess fot; der har sväfvat annat än folkens förbannelser öfver dess himmel.
För att återkomma till vårt ämne, nämna vi att Lulli flyttade samma akademi till Palais Royal, emellan hvilket och Tuilerierna den till följd af eldsvådor ytterligare fördes och återfördes. Slutligen trodde man sig vid rue Richelieu hafva funnit ett säkert hem för den franska operan, då följande hemska tilldragelse jagade henne äfven derifrån.
Natten mellan den 13 och 14 februari år 1820, medan hela Paris öfverlemnade sig åt en brusande karnaval och operasalongen skakades af en glad publiks bifallsyttringar, smög der, djupt insvept i en kappa, en man, hvars namn var Louvel, exalterad republikan, hvilken fått i sitt hufvud att han för framtiden borde försäkra sitt fädernesland om republiken. Detta enligt orleanisternas utsago, hvaremot både republikaner och bourboner påstå, att Louvel blott var en stor beundrare af orleanska huset, en beundran, som, efter hvad vi alla veta, låter sig väl förenas med hatet mot den bourbonska grenen Det var en djerf tanke, men den var äfven afskyvärd, ty han trodde sig'kunna verklig-göra den genom ett mord. Hertigen af Berry, Ludvig XVIlhs brorson och Carl X:s son samt franska kronans ende legitime arftagare, bevistade med sin gemål operan samma afton. Han inträdde i hertigens af Orléans, sedermera Louis Phi-lippes loge och smekte dennes barn. Sjelf hade han ännu ingen son att smeka, och när sonen en dag kom till verlden, låg fadershanden vissnad under marmorn i S:t-Denis. Hertiginnan, som önskade lemna teatern före operans slut, åtföljdes till vagnen af sin gemål. Hertiginnan for, och hertigen skulle återvända till sin loge, då Louvel störtar fram. fattar uti prinsens venstra skuldra och ända till fästet stöter sin dolk i hans bröst. Hertigen sjunker död till marken, och Louvel flyr. Men under flykten springer
Källa: Project Runeberg ·