Sida 268
gårdssäng, liksom flickor i en pension. Det är derför som det ena sköna ansigtet efter det andra höjer sig ur hvar sin rosenbuske, derför som den ena hulda varelsen efter den andra dansar fram ur sitt kroppsliga fängsel. Begagnande sig af den prosaiske trädgårdsmästarens frånvaro, vilja de genom en ömsesidig förtroligare beröring glädja hvarandra, liksom de förut gladt en otacksam verld med sin doft och sin fägring. Rosensjälarna representeras af mesdames och mesdemoiselles Plunkett, Taglioni (en systerdotter till Marie Taglioni), Robert, Emarot, Caroline, Théodore, Marquet, Legrain, Quéniau, Mathilde och Pierroe, alla solodansöser och tillhörande l’Académie Nationale de Musique. Alla äro ypperliga, och man ser snart att deras första »pas» äro tagna i den bästa skola. Deras dans är briljant. När man ser hvar och en dansa sitt solo, vet man icke hur det är möjligt för någon annan att dansa bättre; när de dansa alla på en gäng, skimrar det som ett blomsterregn för våra ögon. En bukett af sådana blommor skulle i orienten betalas med millioner, och icke heller i norden skulle man se på styf-vern, ty äfven der finnas mecenater, åtminstone för dylik blomsterodling. Vackrast bitr dock i alla tider törnrosen, och bland törnrosor är mademoiselle Plunkett den vackraste vi sett. Näst henne lyser hyacinten (Taglioni). Atter-bom låter i sina sköna sånger om blommorna Hyacinten säga: »Den döende kraftens hjertblod jag är.» Atterbom skulle ha sett den yngre Taglioni. Denna hyacint är ingen »döende kraft», ty hon har ben eller, rättare sagdt, stjelk sådan som endast den sydliga solen kan frambringa.
Men trädgårdsmästarens steg på sandgången höras. Ro-sensjälarne återvända till sina kroppar. Trädgårdsmästaren (monsieur Saint-Léon) inkommer, åtföljd af folk, som vill köpa blommor. Trädgårdsmästaren fattar sin knif och plundrar den ena busken efter den andra; men vid hvarje ros han afskär höjer sig ur busken en rund arm till tecken att blommans själ lider. Sedan köparna fått sina buketter och gått sin väg, aflägsnar sig äfven trädgårdsmästaren, kanske för att i vin förvandla sina blodspengar, under det han studerar »Le Réforme» eller någon annan radikal tidning. Men medan han sjelf studerar och tänker på uppror, anar han icke, att blommorna i hans trädgård göra precis detsamma.
Källa: Project Runeberg ·