Sida 276
»Är monsieur Géronniére hemma?» frågade Armand med våldsamt arbetande bröst, ty han hade gått häftigt.
»Åhja, det kan ni väl begripa.»
»Är mademoiselle Géronniére också hemma?» fortfor guldarbetaren.
»Hör på, monsieur,» anmärkte portvakten, »tager ni monsieur Géronniére för en kolbärare och mademoiselle för en grisett, efter ni frågar om de äro hemma klockan åtta på morgonen?»
Cambom blef flat och kom sig icke för med svaret.
»Ni minnes kanske inte, hur många gånger ni var här i går?» återtog portvakten.
»Det är alltför möjligt att jag icke lagt det på minnet, monsieur,» svarade Armand.
»Men jag har lagt det på minnet, jag,» förklarade portvakten, »ty för er skull öppnade jag porten åtta gånger på förmiddagen och fyra på eftermiddagen... summa tolf, det vill säga allra minst elfva gånger för mycket.»
Dessa ord beledsagade portvakten med en åtbörd, som ganska otvetydigt hänvisade vår hjelte till gatan.
»Men, bäste monsieur,» yttrade Armand, »hvad rådde jag för att hvarken monsieur Géronniére eller hans brorsdotter voro hemma i går?... Ni vet ju att det var efter dem jag frågade.»
»Men hvarför lemnar ni icke ert kort?»
»Jag svarar som jag svarade i går, nämligen att jag aldrig brukar lemna kort.»
»Och jag säger också hvad jag sade i går, nämligen att hvarken monsieur Géronniére eller mademoiselle taga emot folk som icke ha kort att lemna . .. Men förlåt, det är något kallt i portgången.»
»Visserligen . .. låtom oss då gå in, monsieur, ty jag förmodar att ni har varmare inne hos er.»
»Jag har nyss gjort upp en brasa. .. adieu, men icke au revoir, monsieur!»
»Ni har då glömt att jag har en vigtig hemlighet att meddela monsieur Géronniére eller hans brorsdotter?»
»Och hvaruti består den hemligheten, om ni tillåter?» frågade portvakten.
»Ni, som är en så gammal hedersman, vet inte, att den sak man yppar för obehörig person icke längre är någon hemlighet.»
Källa: Project Runeberg ·