Sida 278
»Jaså, obehörig person!» upprepade portvakten, närmande sig sin kammardörr med ett föraktligt leende.
Han hade skäl dertill. Det finnes knappast någon katolsk prest som förvarar så vigtiga hemligheter som en fransk portvakt. Men när den förre vårdar dem af
embetsed, vårdar den senare dem af vana. Embetseden är icke alltid kraftigare än vanan, att döma af erfarenheten.
»När ni går, så var god och slå igen porten efter er,» anmodade portvakten, i det han steg in i sin kammare och tillslöt dörren efter sig.
Armand hade icke annat att göra än efterkomma portvaktens anmodan, hvarefter han tog sig till att nöta de smala trottoarerna, tröstande sig med vissheten om att de han sökte denna gång icke skulle undfly honom.
På slaget tio, eller två timmar senare, bultade Cambon ånyo på samma port, som genast öppnades, ty icke alla portvakter äro så lyckliga att hafva sina fönster åt gatan. Hade portvakten i n:o 35 det haft, skulle otvifvelaktigt vår hjelte fått bulta förgäfves.
»Parbleu! Återigen ni!» yttrade portvakten med om möjligt ännu mulnare ansigte än förra gången.
»Monsieur Géronniére är hemma och mademoiselle likaså,» försäkrade Armand.
»Ni är säker på det?»
»Ja,- till lycka för oss begge finns det blott en enda utgång för denna egendom.»
»Än sedan?»
»Som klockan är slagen tio, så böra de också vara uppstigna.»
»Deraf följer?»
»Att jag nu ändtligen får äran uppvakta dem.»
»Ni har missräknat er .. . Monsieur Géronniére stiger aldrig upp före klockan tolf.»
»Så mycket bättre.»
»Hva sal .. . Så mycket bättre?»
»Ty mitt ärende gäller egentligen icke honom, när jag rätt tänker på saken.»
Efter dessa ord lemnade Armand portvakten och styrde sin kosa midt öfver gården. Portvakten stod en stund förargad och förvånad, icke rätt vetande hvad han skulle tänka om denne lika enträgne som djerfve uppvak-tare. Slutligen tog han sitt parti och följde efter honom.
Källa: Project Runeberg ·