Sida 303
»På hvad sätt?»
»När konungen ser att hans eget parti, att hans egna vänner förklara sig emot hans ministrar, skall han icke längre våga skydda dem.»
»Ganska sannt... men sättet? Sättet?» fortfor hertigen, spännande sin örnblick i bankiren.
Frågan om sättet tycktes bringa denne i mycken förlägenhet.
»Jag slår vad,» återtog hertigen, »att den demonstration, ni tänker göra, är densamma hvaruti jag och mina vänner skola deltaga, naturligtvis för samma ändamål som ni.»
»Och hvaruti består denna demonstration?»
»Ni är en fin diplomat, monsieur Géronniöre,» anmärkte de Beaudreuil leende; »ni låtsar glömma att det är fråga om en ny reformbankett.»
»Ahal»
»Nåväl?»
»Men reformbanketterna hafva ju till syfte att ändra vallagen,» anmärkte bankiren, »att utvidga valrätten till förmån för de klasser, som hitintills varit utestängda der-ifrån?»
»Än sedan?»
»Jag och mina vänner skola således uppträda emot våra egna intressen?»
»Nå, hvad mer?.. . Göra icke jag och mina vänner, när vi deltaga i reformbanketten, detsamma?. . . Gäller det icke vårt skinn lika mycket som ert?»
»Ja, och derför förvånar det mig att...»
»Nej, det förvånar er icke,» inföll hertigen, »ty ni finner alltför väl att reformbanketten blott är en demonstration, som börjar med att hota våra rättigheter, men som endast skall sluta med ministérens fall. . . Tror ni väl att Thiers och Odillon Barrot, reformbanketternas stiftare, ha någon annan mening med dem?»
Hertig Beaudreuil trodde ganska riktigt. Det faller af sig sjelft, att ingen af orleanisternas anhängare, hvilkas chefer Thiers och Odillon Barrot voro, kunde ha för afsigt att stöta Ludvig Filip från tronen. De måttade dråpslagen blott mot hans ministrar, för att sjelfva få lefva och regera i de dödas ställe, icke anande att samma slag kunde drabba konungens person. Innan de sköto bresch på den kungliga muren, hade de bort kunna föreställa sig,
Källa: Project Runeberg ·